Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rönnbloms suggestiva mörker andas storstad

/
  • Anders F Rönnblom. Uppträdde på CC-puben med likaledes kompetenta musiker vid sin sida.

Vad gör man en mörk små­regnig tisdagskväll i Gävle? Jo, man kan gå till Gävles främsta musikpub och uppleva levande bra musik.

Annons

Kvällen till ära bjöds det på Anders F Rönnblom med band.

Rönnblom är grafisk designer och digital konstnär, det känns väldigt mycket som det 21:a århundradet men hans musik känns mer som det är kvar i ett 1970-tal där JJ Cale och Little Feat regerar. Fast det betyder inte att det låter gammalt, Dylans fem senaste suveräna skivor låter ungefär likadant. Suggestivt mörker som andas storstad och som den betraktare Anders är så är han duktig på att beskriva den absurda stad han bor i.

Anders är klassad som en kultfigur och det kan kännas lite orättvist att han inte fått lika mycket uppskattning som John Holm till exempel, men det sägs ju att han har ett följe av F-heads. De lyste med sin frånvaro denna kväll. Tyvärr var det ganska lite folk, men de flesta var desto mer intresserade. Den digra låtskatten öppnades och klassiker som ”Caviarpizza”, ”Europa brinner”, ”Jag kysste henne våldsamt” och ”Hon sköt en yuppie idag” spelades såklart.

Ibland kan låtarna kännas väldigt långa men oftast blir det monotona väldigt suggestivt och får det låta som en bluesig version av krautrock. Tyvärr blir en repertoar som täcker mer än fyrtio år ganska splittrad i sin stil men det är petitesser då han kompas av otroligt kompetent gäng av Jesper Lindberg på banjo med mera, Peter R Ericson på gitarr, Björn Aggemyr på bas och Björn Rothstein på trummor.

Före Anders och hans suveräna band spelade Nordanstigs bästa musikaliska hemlighet Mårten Lärka. Jag recenserade hans senaste album 2008 och då jämförde jag honom med just Anders F. Musikaliskt låter de inte lika, Mårten är mycket mer pop men textmässigt är det samma skruvade beatpoesi.

Mårten var, trots att han bara spelade helt nya låtar, mycket interaktiv med publiken och fick igång allsång otroligt nog. Mårten Lärka är en artist man blir glad av att höra men det betyder inte att han spelar någon ytlig larvig jippomusik utan bara gör det han gör kärleksfullt och bra.

När jag lämnade lokalen så ekade ”Jag är osårbar” och både Mårten och Anders sjöng för fulla halsar. Det kanske är så för nästa dag väntade Hudiksvall och förhoppningsvis en större publik.

Peter Alzén

Mer läsning

Annons