Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sandvikens storband i finalen på Skansen

/

Sommarens ”Blå Måndag”-serie på Skansen i Stockholm avslutades med en konsert med Sandviken Big Band under Åke Björänges ledarskap.

Annons

Bandet inledde med Don Menzas ”Tonowanda Fats” med trombonisten Per Haglind och sopransaxofonisten Patrik Engelbert som lyckade solister. Georg Riedels ”Dialogic” stod sedan i tur. Pianosolot kom från Eldar Levgran. Största utrymmet var vikt för den vikarierande trumpetaren Gustavo Bergalli (!) och kollegan Magnus Mellberg. De var inspirerade solister som gav mersmak. Inne på trumpeter ska sägas att orkesterns trumpetsektion var imponerande bra där Mats Siggstedt spelade ruggigt bra lead.

Därefter övertog Mats Hålling dirigentskapet och då anslöt sig också kvällens gästsolister till bandet. Först tillstötte trumpetaren och sångaren Peter Asplund . Han inledde med fint spel i ”The Prowlers” och greppade sedan sångmikrofonen och levererade på Mel Torme-manér ”Lulu´s Back In Town”. Per Haglinds trombon släpptes också fram.

Margareta Bengtsson gjorde entré med en sval och skön tolkning av Bobbie Ericsons ”En Gång i Stockholm” med text av Beppe Wolgers. Margareta tog också hem många poäng i ”Leaving London Seeing Stockholm” och ”Åiåaäeö”. Hon var verkligen på bettet den här kvällen vilket publiken noterade.

I ”När Charlie Är Född”, Hasse Alfredssons och Tage Danielssons tappning av ”One Morning In May”, förenades sångarparet å det trevligaste och Krister Anderssons vassa altsaxspel drog välförtjänt uppmärksamhet till sig. Vackert intagande lyriskt spel svarade Peter för i Leonard Bernsteins ”Some Other Time”. Vilken trumpetare!

Margareta kom igen i Fats Wallers ”Honeysuckle Rose” där Pål Svenre skrivit ett festligt arrangemang som öppnade för Krister Anderssons suveräna altsaxspel. En festlig passage med Tommie Floréus barytonsax i en främre roll gav extra knorr. ”A Night In Tunisia” blev en jazzrysare där Peter var mycket offensiv. Han gjorde också en imponerande kadens av högsta klass.

Den långa konserten avslutades med Duke Ellingtons ”It Don’t Mean A Thing” där Margareta och Peter lekte sig fram till en final att minnas. Kristers altsax blixtrade också till rejält. Till en annan gång kan dock det långa mellansnacket kortas ned till musikens fromma.

Göran Olsson

Mer läsning

Annons