Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Storstjärnan Peggy Lee fick stilenlig hyllning

/
  • Stilenlig final på Trettondagsjazzen. Hyllningen  till Peggy Lee av Jessica Pilnäs med suveräna kompbandet Karl Olandersson på trumpet, vibrafonisten Mattias Ståhl och basisten Fredrik Jonsson.

Den amerikanska superstjärnan Peggy Lee gick bort för drygt tio år sen och torde vara mer eller mindre bortglömd för gemene man och kvinna, åtminstone i Europa.

Annons

Det var ju under 1940-, 50- och 60-talet hon var som störst med topplaceringar på USA-toppen varje nämnda årtionde.

Nu gör den svenska sångerskan Jessica Pilnäs allt för att lyfta fram den musikskatt som Peggy Lee lämnade efter sig. Först med en hyllningsplatta, som släpptes förra året, och sen med olika konserter tillsammans med sitt eminenta kompband: stjärntrumpetaren Karl Olandersson, den suveräne vibrafonisten Mattias Ståhl och skicklige basisten Fredrik Jonsson. En trio som imponerade stort i sina respektive solopartier under konserten.

Självfallet var det den tidsenligt stylade Jessica Pilnäs som stod (och satt) i fokus med sin sköna sångröst. Peggy Lee skulle nog knappast ha haft något att invända. Upptakten med ”Do I Love You” blev ett rättesnöre om hur det skulle låta i fortsättningen.

Jessica beskrev också sin nyvunna förebild som en av de första kvinnliga singer/songwriters och sjöng ”There Will Be Another Spring” varpå härliga ”Where Can I Go Without You” var ett annat exempel på att Peggy Lee skrev egna sångtexter också. Hennes egen favorit var annars ”The Folks Who Lives on the Hill”, som Peggy hade hört på radion med en annan jazzlegend, Maxine Sullivan.

Jessica Pilnäs tackade Carola och Nils Landgren för att hon efter att ha legat lågt med musiken ett tag gjorde comeback. Efter en tröttsam turné som körsångerska bakom den förstnämnda var Jessica inne på att syssla med något annat och började utbilda sig till läkare. Några år senare uppmuntrade vännen Landgren henne att börja sjunga igen.

Hennes versioner av ”Smile” och ”Fever” underströk att hon hör hemma i jazzsvängen likväl som bland sina patienter på sjukhusen.

Åtskilliga av de uppemot 350 personer som besökte Trettondagsjazzen instämmer säkert.

Stefan Andersson

Mer läsning

Annons