Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svängigt på jazzklubben

/

Annons

När Claes Broddas Quartet intog scenen i restaurang Gourmet Blå serverades en melodiös svängig konsert. Det som spelades hade upphovsmän som Richard Rodgers och George Gershwin vars melodier blandades med melodier från jazzmusiker som Dave Brubeck, Teddy Wilson och Coleman Hawkins, Buddy DeFranco och Barney Kessel. Den sistnämnde hade Åke Hasselgårds paradnummer Swedish Pastry med – det gav respons bland åhörarna.

Med nummer från De Franco och Kessel var det givet att Broddas klarinett kom till användning och den bemästrade han mycket väl. Men han varierade sig nog så friskt i sin rörblåsarsenal. Där ingick altsax, tenorsax och barytonsaxofon. Möjligen varierade han sig väl mycket när han vid något tillfälle använde tre instrument i samma nummer. Det slog sönder en del av atmosfären även om det var snyggt spelat

Tenoren och barytonen hade sina förtjänster. Speciellt när tenoren agerade i en trettio- fyrtiotalsanda som i Coleman Hawkins Rifftide. Även Hawkins kollega Lester Young hade en melodi med. Naturligtvis var det Lester Leaps In.

En melodi som knappast har spelats på jazzklubben förr var Earle Hagens Harlem Nocturne som Ray Nobles orkester lanserade i fyrtiotalets början. Lika unik var DeFrancos sällan spelade Moon Mist.

Kompositioner kom även från gruppens pianist Hans Loelv. Han var mycket övertygande i Rodgers och Harts My Funny Valentine och inte bara där. Ett utsökt basspel kom som väntat av förre Gävlebasisten Curt Andersson som med sitt fina öra och briljanta teknik visade sin solistiska styrka i många nummer. Han hade även en utsökt ton i sin bas. Trumslagaren Daniel Olsson gjorde här sin debut på jazzklubben. Han var såväl lyhörd som följsam samt svarade för flera soloinpass av klass.

Sammantaget var det en trevlig konsert som definitivt gick hem även om det inte var riktigt tight i gruppen alla gånger.

Göran Olsson

Mer läsning

Annons