Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

The Mavericks ville inte avsluta konserten

/

Annons

På utsatt tid får Country- festivalen i Furuvik en magnifik avslutning med The Mavericks.

Nio man på scenen, vi får gitarrer i flera versioner, dragspel, trummor, ståbas, hammondorgel och finfint blås i form av saxofon och trumpet.

”Here I am, back in your arms again”.

Det Floridabaserade Mavericks och den kubanskättade Raul Malo visar upp latininfluenser men en touch av crooner i den country som gör dem ganska egna.

De lade av 2003 efter att USA nonchalerat deras senaste album, men är nu tillbaka och enda Europaspelningen gör de alltså i Furuvik. Det är större än vad många av er kan förstå

Raul låter som Chris Isaak snällare brorsa och ser gladlynt ut när han tittar över helgens absolut största publikhav.

Som sagt vi får massvis av influenser, texmex, kubanska toner, 50-tals honky tonk men alltihop låter tillräckligt eget och fräscht så det gör inget.

Om jag någonsin skulle vilja ha ett dansband på en fest skulle jag vilja ha The Mavericks, det är hela tiden precis på rätt sida av den tunna linje som gör att det inte blir smetigt och bompabompa utan det är en fint sväng som andas glädje.

Att jag träffar Micke Finell från Refreshments i publikhavet är knappast överraskande, han var sjukt imponerad av blåset men jag tror nog han har drömmar om att få låta som The Mavericks också.

Mavericks är ingen stor show, de är inte utklädda ett dugg utan de låter musiken göra jobbet och som de jobbar, ibland kanske låtarna ha en tendens att bli i längsta laget men är de nio i bandet och alla ska höras så är det kanske en lätt historia att det blir så.

Efter en timme höjs tempot ett snäpp och när sen den avslutande ”Dance the night away” låter är dansen i full gång i det stora folkhavet framför den stora scenen.

Som första extranummer kommer Raul Malo ut själv och sjunger ”Here comes the rain” för oss innan bandet fortsätter sjunga om Blue Bayou i den mörka natten och jag som trodde det skulle vara den fina avslutningen blir lite paff när bandet inte vill sluta för de verkar tycka det är så kul så vi får en dansmedley med ”Guantanamera” och ”Twist & shout”.

The Mavericks verkade ha så kul på scenen i Furuviksparken i lördags att de inte ville att kvällen skulle ta slut.

Peter Alzén

Mer läsning

Annons