Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

The Scrags är värda all framgång

/
  • The Scrags in på bara kroppen. Sångaren Antonio Fryk och hans härdade spelkamrater firade sin debutplatta i fredags kväll. (OBS! Bilden är tagen vid ett annat tillfälle.)

Annons

Gävles skitiga garagerockare är tillbaka. 
Det stora releasepartyt hölls i förrgår på Wasteland. Skulle våra rockhjältar blåsa håret av oss? Skulle det bli en stagediving?

Mer om det längre ner i recensionen. Retsamt? Visst.

Kritikerrosade Göteborgsbandet Oholics spelade före. Jag kan bara instämma med alla lovsånger om bandet. Att Ebbot Lundberg producerat hörs tydligt. Det går att dra många paralleller till The Soundtrack Of Our Lives. Psykedelisk garagerock med influenser av 1960-talet blandas med en galenpanna som spelar sitar och tamburin.

Jag vet inte vad jag säga riktigt. Jag är helt såld. Jag är mållös. ”Baby Blue Eyes” kan vara en av det bästa låtar jag hört i år.

Det är bara att erkänna. Jag har blivit en Oholic.

Hela fredagskvällen handlade dock om The Scrags. Tröjor såldes, det gick att göra ett quiz om bandets äventyr i Europa. Fantastisk rolig idé. Att killarna verkligen bjuder på sig själva råder det inga tvivel om. Det spelar ingen roll om de står på scen eller bara hänger i baren. De är fyra starka personligheter som det bara sprutar karisma och självförtroende om. De är helt enkelt rockstjärnor.

The Scrags lever om på scenen. Det ska låta. Det ska svettas. Anton skriker till bristningsgränsen och det är så in i Norden bra!

Men någon stagediving blev det inte. Det gjorde inget. De ägde scenen i vilket fall som helst. (Jag orkar inte klaga en gång till på ljudet på Wasteland, så jag låter bli.)

The Scrags skulle lätt kunna ta hem hela paketet om det inte vore för att det saknas något.

Förstå mig rätt. Jag älskar The Scrags. Men de saknar riktigt bra låtar. Ja, det finns många bra men den där låten som ska skaka om hela min värld finns inte. Inte än i alla fall. Det kommer inte att dröja länge förrän den finns. Jag hoppas av varje del av mig att de får sin framgång.

Det är de värda.

”The Scrags skulle lätt kunna ta hem hela paketet om det inte vore för att det saknas något.”

Johanna Edbom

Johanna Edbom

Mer läsning

Annons