Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tvära kast med Peter och Matilda

/

Snön kunde inte komma mer lägligt till Gävle än just denna tredje afton på kusinparet Peter Johansson och Matilda Hanssons julturné. På klingande östgötska underhåller Sankt Annas musikalstjärnor ett tämligen välfyllt konserthus.

Annons

Faktum är att hela bandet bestående av sju stycken välpolerade bohemer, härstammar från Östergötland utom den smålandsfödda kapellmästaren Pelle Lindh. Med finns också en fyrhövdad kör.

Denna enhet levererar en brokig skara julhymner, men kryddar anrättningen med en och annan objuden gäst såsom Dolly Partons ”Jolene” och Björn Skifs ”Hooked On A Feeling” i bossanovatappning.

Bäst gör de sig när de framför sina egna alster. ”När en stjärna tänds” påminner om ”Heal The World”. En riktig 90-talsballad med allt vad det innebär av sliskiga gitarrsolon och ekande sång. En annan egen produktion är den svängiga tempohöjaren ”Join In The Song”. Den är nästan lika svart som Gävlebockens brända skelett, men bara nästan. För lika vit som snön är denna kväll är även hela framträdandets karaktär och tilltal.

Det blir aldrig för farligt som i Peters putslustiga raljerande över svenska män i röda hosor.

– Jag fick byta byxor här i pausen då jag fick höra att man som svensk man antingen bär röda byxor om man seglat jorden runt eller om man är ekonomiskt oberoende. Jag är inget av dem.

Sämst av kvällens 24 (!) låtar blir det i Roy Woods ”I Wish It Could Be Christmas Everyday” som presenteras som rock. Men i själva verket låter det bara dansband, tänk Larvingarna. Fast det är detta som får Gävleborna att resa sig upp och skaka på stussen.

Men att få höra ”Stille Nacht” på sitt sexiga germanska originalspråk är en fullträff. Liksom den Jan Johansson-minnande tolkningen av ”Gläns Över Sjö Och Strand”.

Här visar verkligen Matilda Hansson vilket röstregister hon besitter, som om hon vore en dalkulla på grönbete.

Lika mycket vill Peter Johansson visa sina sångtekniska kvaliteter, när han sjunger Leonard Cohens ”Halleluja”.

Hans gitarrkunskaper är överraskande goda, men han borde lita mer till styrkan i sångens enkelhet, istället för att glida över i wailtendenser och falsettexcesser.

Tvära kast blir också spretigt. Publiken får borde standardiserade julklassiker, lagom flummiga frijazzarrangemang, semi-opera, dansbandsrock och finstämda ballader. Precis som det ska vara på en julkonsert.

Nils Palmeby

Mer läsning

Annons