Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ungt och fräscht på Bangen

/

När Bangen drog igång i Stadsparken var temat ung jazz. Gärna jazz med lokal anknytning var arrangörens önskemål.

Annons

Den inriktningen gick hem rejält. Först upp på scenen var ungdomsstorbandet Brewhouse med musiker från Göteborgsregionen. Med en ledare som trumpetaren Lasse Lindgren i fronten var man beredd på en konsert med energi och rytmisk lössläppthet. Det förväntar man sig av Lasse som i många år bodde i Sandviken där han ledde storbandets trumpetsektion. Han är en stratosfärtrumpetare av rang vilket han visade under hela konserten

De unga musikerna i Brewhouse Big Band hade på notställen arrangemang från Lasses idol trumpetaren Maynard Fergusons band vilket säger en del om svårighetsgraden. De maffiga arrangemangen som kryddades med ett imponerande eldfängt spel av Lasse fick ett mycket bra utförande. Bland arrangörerna Slide Hampton och Marty Paich. Öppningsnumret Almost Like Beeing In Love gjordes med bravur och fortsättning följde med Herbie Hancocks Chameleon, Joe Zawinuls Birdland, Billy Strayhorns Take The A Train och Slide Hamptons Newport Sweet.

Programmet gick hem till tusen hos publiken, det gjorde också de många solister som bandet kunde visa upp. Roligt att man i ett ungt storband också hade satsat på att utveckla improvisationskunnandet i bandet. Bandets nära attityd till musiken inte bara anades. Oftast är det faktiskt så att mesta energin läggs på notläsandet. Det här var ett stort undantag. Jag undrar vad länets eget ungdomsstorband GUBB kommer att svara med när de tillsammans med gruppen Lekverk äntrar scenen på lördag.

Efter Brewhouse lyckade konsert var det dags för bandet med det okonventionella namnet Firman att presentera sin mycket personliga musik i intressanta arrangemang. Tre jättebra trombonister, Peter Fredriksson, Magnus Wiklund och Staffan Findin stod i fronten tillsammans med gitarristen Joel Sahlin. Bas spelade Robert Erlandsson och vid trummorna Jon Fält. Alla musikerna frånsett Robert kommer från Sandviken-Gävleregionen. Robert är uppväxt nästgårds i Hedemora.

Jon och Roberts fria spel var en lisa för örat. Den ovanliga udda klangen med tre tromboner och en skönt klingande gitarr skall premieras. Soloinsatserna var mycket bra och ensemblespelet var i samma nivå. Klangen hos trombonerna varierades med användande av olika sordin samt att både Staffan och Magnus dubblerade med bastrombon.

Kompositionerna var lyriska och ibland lite melankoliska som i Staffans La Dame Noir. Förförande vacker var tolkningen av Richard Rodgers Bewitched som sångerskan Doris Day hade på repertoaren. Det smakfulla arrangemanget hade Magnus gjort.

En bättre ”hemvändarkväll” festivalupptakt kan jag inte tänka mig.

Göran Olson

Mer läsning

Annons