Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utmärkt musik värd en större publik

/

Torsdagskvällen på musikhuset bjöd på Nebraskapremiär. Klubben som ska presentera lite mer avskalad musik.

Annons

Först ut var Frank Morgan från Sandviken. Jag börjar recensionen med att citera sångaren själv ”Lite vimsigt uttryck gör han” det var de ord Frank Morton tyckte jag skulle skriva om honom.

Iförd rutig skjorta och bakvänd keps så har han ganska bra insikt om sig själv. Hans omständiga mellansnack och instrumenthantering ger visserligen även ett lite familjärt uttryckssätt, det positiva är såklart att han berättar om låtarnas innehåll men ibland kan de seriösa lågmälda sångerna tappa sin seriositet bland allt tramsande. Hans kött och potatis prosa är riktigt fin men låtarna är ojämna,

De mest intensiva är de bästa medan de mer uppsluppna inte är lika intressanta. Han kallade sig hovtrubadur i stadsparken men kan vara värd något mer.

Chikan är Petter Söderbergs projekt som han haft i flera år, från Gävle över Berlin till Borlänge men i kväll i Gävle igen, tyvärr rejält försenad efter att fått bilproblem på vägen hit.

I kväll backades han upp av en gitarrist och en trummis. Vi bjöds på en bunt helt nya låtar som andas en hel del amerikansk indie med en del countryinfluenser.

Petter sjunger mycket bra på en alldeles utmärkt engelska.

Oftast är det alldeles utmärkt men ibland kan det bli lite anonymt, visserligen tror jag bandet lider lite av att vi inte är så många där och givetvis var båda akterna i kväll värda en mycket större publik.

Att snabbt bilda en tydlig uppfattning av ett set bestående av mer eller mindre nya låtar är svårt men jag ser verkligen fram emot att höra mer.

Peter Alzén

Mer läsning

Annons