Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värmande afrikanska toner

/

Gävle konserthus, restaurang Opus

Annons

Skivan ”3 MA” utsågs till bästa världsmusikskiva 2008 av World Music Charts.

Nu är 3MA här: tre virtuosa musiker från varsitt afrikanskt land, suveränt trakterande sina traditionella stränginstrument – kan något värma bättre en kulen vinterkväll?

Den västafrikanska koran, släkt med harpa och luta, får tack vare den stora ljudkroppen och de 21 nylonsträngarna en lika rik som mjuk klang. Den päronformade ouden liknar en luta men saknar band, vilket ger ljudet ett speciellt svaj. Tubharpan vahila, en kort bambustam med nylonsträngar, hör jag för första gången, dess ljud är också påfallande mjukt.

Trion kallar sig även Afrikas känsliga strängar, ett mycket passande namn. Från första låten och konserten igenom ljuder instrumentens strängar mjukt och suggererande. Ja, efter ett tag blir det rent hypnotiskt, ögonen faller igen, jag ligger på en strand och tittar rakt upp i en ändlös stjärnhimmel.

I musiken finns en märklig stillhet, trots det intensiva flödet av toner och stämmor som slingrar sig harmoniskt kring varandra. Stundtals hör jag likheter med andra kulturers harpmusik, som den keltiska. Här finns också inslag av jazzigt sväng och tunga basgångar, men här finns ingenting av världsmusikmuzak, utan dessa musiker tar sin musik på största allvar, tillåter sig aldrig att bli insmickrande.

Musiken är mestadels instrumental, men några låtar innehåller sång, välkomna avbrott i tonflödet. Rajery bjuder på ett solo på vahila, en sång till Madagaskars folk. Ensamt ljuder instrumentet mycket vackert och de många övertonerna bildar ett litet glimrande, skimrande moln kring Rajery.

Han saknar höger hand sedan barndomen och har utvecklat en speciell teknik där han dämpar strängarna med högerarmen och fingerspelar med vänster hand.

Ballaké Sissoko spelar en låt tillägnad hans dotter, den är mjukt flytande med dova bastoner och vassare små utbrott i diskanten. Driss Rel Mloumis oudsolo är en dialog mellan båda händernas fingrar, mycket virtuos och raffinerad med flageoletter och cirklande slingor i en arabiskt färgad melodi. Särskilt raffinerat blir det när han slår rytmer mot instrumentets sarg med ena handen och spelar melodin med den andra. Sista låten har ett snabbt, lite rockigt groove, med taktartsbyte mitt i, rassliga dansrytmer och jazzsolo på ouden samt rent rytmsolo.

Sen blir det extranummer förstås, men det hinner jag tyvärr inte höra på grund av deadline. Men svaret på min inledande fråga måste bli: nej, ingenting kunde värma bättre denna kulna kväll än 3MA.

”Från första låten och konserten igenom ljuder instrumentens strängar mjukt och suggererande. Ja, efter ett tag blir det rent hypnotiskt”

Camilla Dal

Mer läsning

Annons