Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

No Elvis, Beatles or Rolling Stones

Hur får du tag på musik? Musik som du inte hört. En gång i tiden gick du in på Skivbutiken, kollade bland nyheterna eller läste NME – eller kanske till och med Expressens popsida?

Annons

Vart vänder du dig nu? Spotify? Topplistan? Idol?

Jag får ofta frågan av folk som är intresserade av att höra något bra som de inte har hört. Jag är, som du säkert vet, en popnörd som verkligen vill gå ned på djupet med musiken jag gillar. Jag kan fascinerad hamna framför en dokumentär om Femi Kute på tv, däremot har jag mycket svårt att se musiktävlingar då jag tycker de fokuserar på fel saker.

I Simon Reynolds nya bok ”Retromania” skriver han om Rock Curators dvs. skivsamlare och inspiratörer typ Julian Cope, Bobby Gillespie, Thurston Moore och Lux från Cramps, människor som har en mission att sprida musiken som de älskar.

Den besatthet popkulturen har av det förflutna är inget nytt fenomen. Rolling Stones, Bob Dylans och The Beatles startade sina karriärer en gång i tiden med viljan att tolka sina idoler så bra som möjligt. Genom hela rockmusikens historia har viljan att utbilda sina lyssnare funnits där och så har det fortsatt, från 1950-talets rock’n’roll över 60-talets pop till vår tids hiphop och techno.

En av orsakerna att Stones överhuvud taget bildades var att Mick Jagger blev uppsökt av Keefan, för det ryktades om att han hade svåråtkomliga skivor. Och varför tror ni Clash spelade in reggae från den tidens topplistor?

Simon Reynolds bok är ett alldeles utmärkt exempel på när man tar popmusik på största allvar, men ni som såg Niklas Strömstedts program på SVT tidigare i höst vet att man kan ta det på allvar utan att bli grånande akademisk. Boken beskriver även om skivförsäljningen minskat drastiskt så fortsätter skivbolagen sina arkivtömningar i form av deluxeutgivningar eller allt större boxar, allt för att det ska kännas exklusivt.

Repriskultur, musealisering, mumifiering, vi kan kalla det vad vi vill och inte nog med det, just nu känns det som hälften av alla turnéer är av artister som spelar igenom ett av sina gamla klassiska album.

Men gammal musik kan ju också vara ny om du inte hört den förut.

Bob Dylan har sin egen radioshow där han spelar musik som han gillar från alla år. Det är inte direkt samma sak som när Ian Haugland vräker ur sig plattityder i Rockkanalen, utan Dylan väljer bra musik med stor omsorg.

Häromdagen fick jag en sjutums singel i min brevlåda. Det var Bootleg Booze Records som hade skickat Midlife Crisis nya gula skiva till mig. Ledaren Urrke Thunman var en välkänd figur inom Gävles rockliv i massor av år, allt från tidiga punkband över hårdrock till glamkungarna Kingsize. Midlife Crisis spelar en punkig skrammelrock som låter alldeles utmärkt och som jag gärna skulle vilja höra live. Men det roliga i det hela är att de väljer att damma av en del udda gamla punkklassiker, denna gång låtar av Four Mandarines och DMZ.

På den förra singeln tolkade Midlife Crisis Gävles bästa band genom tiderna, PF Commando. Att de dessutom gjort en pastisch på omslaget till Damneds första album är lysande. På samma sätt som när Nomads spelade Sonics, Roky Eriksson och Kinks-covers på 80-talet och fick en ung generation att upptäcka all grym skrammelrock så sprider förhoppningsvis Midlife Crisis ringar på vattnet med sina tolkningar.

Jag bad Urrke om en topplista över hans udda punkfavoriter och fick en rolig lista med bland andra Cortinas, Elton Motello & Raped (hela listan kan ni läsa på min blogg) och det fick ju mig att upptäcka bortglömda pärlor och det var ju precis det som jag ville.

PETER ALZÉN

Krönikör på GD Nöje

peter.alzn@telia.com

Mer läsning

Annons