Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Partaj på turné viktig samtidskommentar – och underhållning i världsklass

/

Det första som möter Gävlepubliken när de bänkar sig för söndagskvällens humorföreställning är en arg finne i en bastu som stirrar tillbaka på dem från en storbildsskärm.

Annons

Gilla GD Nöje på Facebook för fler nöjesnyheter

Johan Peterssons ilskna alter ego gillar inte att så många samlats för att se en, i hans tycke, så värdelös show. Han ska dock snart komma att bli motbevisad, och det med råge.

Snart övergår den upprörda bastuscenen i glada förtexter, precis som om det vore introt till ett TV-program. För den levande musiken står kvartetten Poplabbet, som ska visa sig vara en oumbärlig del av kvällens föreställning. Precis som vanligt innehåller upplägget en hel godishink full av imitationer på kändisar och politiker. Johan Peterssons tolkningar av Zlatan och Mikael Persbrandt får sällskap på scenen av Annie Lööf, Gry Forsell och Andreas Isaksson, för att nämna några. Det drivs med flera partiledare, men en särskild parodikänga riktas mot Jimmie Åkesson. Skrattreaktionerna sätter ofta igång så fort en ny karaktär kliver in i rampljuset, på grund av igenkänningsfaktorn. Imitationerna är träffsäkra och showen sitter som ett smäck.

Läs mer: BRUS listar Partajs fem roligaste klipp

Redan tidigt etableras föreställningens röda tråd: vikten av gemenskap. Karaktärerna drar åt lite olika håll, men Andreas Isaksson kämpar hårt för att hålla lagandan vid liv. Saker och ting blir dock inte lättare när Vladimir Putin kommer in i bilden och gör allt för att sabotera gemenskapen. Det som följer är en mångfasetterad show som är hisnande rolig, men även fantastiskt snygg både visuellt och auditivt. Livemusiken bygger upp en effektiv 3D-känsla som drar in publiken i framförandet. Ljusarbetet grundar atmosfär, skapar skarpa kontraster och möjliggör häftiga scenbyten. Lokala element inkorporeras i framförandet och förutom en förväxling mellan Valbo och Valby lyckas det riktigt bra.

Utvecklingen eskalerar i en visuellt svårslagbar scen med domedagsvibbar, kultister och storm över Moskva. Allt är förlorat, den kalla egoismen har vunnit. Men då, när det ser som allra mörkast ut, vänder det plötsligt. Andreas Isaksson har inte gett upp, och slutligen måste till och med Putin vika sig för det positiva kompistrycket och lagandan. Detta är komedi som samtidigt lyckas agera viktig samtidskommentar. Detta utan att det blir torrt, och bitvis är det till och med riktigt vackert. Och när föreställningen slutligen är över står den arga finnen i bastun definitivt motbevisad: det här är underhållning i världsklass.

Mer läsning

Annons