Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Påsk och glädje som jag ser det

Annons

Fjädrar, färger, kycklingar, ansiktsmålade ungar, middagar och äggfjärtar...

Så sprakande att jag blir färgblind, så dekorativt så att jag blir irriterad. Men framför allt så... mycket.

Och nu är allt över. Och jag är riktigt nöjd. Jag har aldrig varit så mycket för påsken. Förstod nog så sent som i mellersta tonåren att påskfirandet och all dess glans faktiskt hade med kristendomen att göra. Innan dess hade man full sjå med att fräknarna och de röda fullgubbe-kinderna skulle nå perfektion, måla ägg till små katter och plundra grannens blomrabatt för en kommande utbyteshandel.

Påskfirandet är i min mening fullkomligt meningslöst för någon som jag, någon som känner att Jesus och Bibeln är lika pålitliga och hjälpande i vardagen som arbetsförmedlingen är – alltså inte alls – och tycker att fullgubbe-rodnad tappat sin charm.

Medan jag i dessa dagar manglats upp mot väggen av småbarnsmammor inne på hobbybutiker när de gått bärsärkagång efter gula frigolitbollar (militären BÖR bidra med kravallstängsel i dessa tider) så har allt annat än äggjakt i trädgården snurrat i mitt huvud. Nog för att ovala behållare fulla med godis skulle kunna dra min fokus från i princip allt, låt säga 90 procent rea på Apple Store, så har detta ändå upptagit min koncentration ett par veckor, nog för att låta påsken gå någorlunda obemärkt förbi.

Jag pratar såklart om Gävles nöjes- och krogliv och den hejvilda ommöbleringen i skrivande stund. Jag blir helt salig, gnuggar händerna skinnflådda och börjar gräva bland ryktena medan jag slickar mig nöjt kring munnen. Jag är ett nöjesrovdjur utan dess like och har förmodligen alltid varit. Den tillfredsställelse som infinner sig när jag kan konstatera vilket ställe som har bäst musik, farligast trappavsats eller de skönaste vakterna är nästintill obeskrivlig. Och nu händer det så pass mycket här under så kort tid, så att allt jag gör och säger går i stil med Smurfhits i ren kedjereaktion av min upphetsning.

Nya pubkedjor öppnar igen, gamla krognamn får dammet bortblåst, krögare byter hemmaplan för nysatsning, uteserveringar byggs ut och så vidare. Nu fattas det bara att Sun City investerar i en inomhusstrand och Goya satsar rubbet på ett dark room så har vi ju nog för att hålla oss sysselsatta till årsskiftet. För här ska minsann allting prövas, tyckas och slutkommenteras. I alla fall av mig.

Så nu när jag har händerna fulla med intervjubokningar och avfyrar testblixtar med kameran åt alla håll, när allt är som mest hektiskt och spekulerande, kan jag inget annat än att le. Det här är precis vad Gävle och alla dess original behöver. Något fräscht men hemkärt, nya vinklar med gamla verktyg. Det ska bli spännande att se slutresultaten.

Så jag är glad av tre anledningar. Vi har en hel sommar med nyheter framför oss. Jag kan i lugn och ro pilla på frigolitbollar inne på hobbybutiken utan att bli likviderad av en barnvagnsarmé. Och sist men inte minst, jag kan fokusera på ett växande Gävle i stället för en orolig äggmage.

Hoppas ni haft en bra påskhelg!

Justine Östergren

Krönikör på GD Nöje

justine.ostergren@hotmail.com

Mer läsning

Annons