Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Psst, Lundell, läs gärna detta brev!

/

Annons

Hej, Uffe!

Längesen vi sågs, åren går och känslan består av att vi borde ses oftare

I många år har jag hört att jag är lik dig eller om det nu var tvärtom. Känner mig lite stolt över det. Det är nästan 35 år sedan jag såg dig första gången, du var då ett alternativ till all musik som inte betydde något.

Åren har gått. Jag har sett dina konserter, jag har hört dina sånger med din dödande lyrik, jag har läst dina böcker, druckit och lockats av allt du förmedlat. Det fanns en tid då jag trodde att vi skulle gå tillsammans genom livet, men om det var jag som valde en annan stig eller om det bara var du som blev ointressant är kanske en annan fråga.

Jag ska erkänna att jag inte vågat möta dig på länge nu, vet inte riktigt varför men tror att det beror på att jag är rädd för att du ska göra mig besviken – att jag inte ska klara av att höra dig sen.

Du kanske är den artist i detta land som folk har mest åsikter om, kanske är du den som väcker de största känslorna både på gott och ont.

Jag gjorde en ovetenskaplig gallup bland vänner och bekanta vad som var det bästa och sämsta med dig. Jag fick väldigt blandade svar med bland annat hemskheter som att de önskade livet ur dig eller att du var en stentrist gammal gubbe som lät lika hela tiden. Men de flesta verkar trots allt ha en grym respekt för vad du gör och börjar vi räkna upp dina styrkor är det trots allt att du berör, som att dina texter som är unika i detta mediaskval. Men det är du också. Varje gång du närmar dig Babel eller Skavlan så står tiden lite still. Plötsligt vill alla veta vad du ska säga.

När du blir arg eller grinig, som dina belackare kallar det, är du som bäst. När du vräker du ur dig elakheter allmänt om den nya tiden eller specifikt om de nya makthavarna så älskar jag dig. Folk klagar på att du är överexponerad, men liksom din yngre variant Thåström så syns du nästan aldrig vilket är ännu en sak som jag beundrar dig för.

Ska bekänna att i dag har jag en vän, vi kan kalla honom Skivhandlar-Micke som väljer ut vad jag ska lyssna på i din digra diskografi. Med tanke på att du gjort 412 album och alltför många innehåller en bredbent tungstyrd rock, som jag verkligen inte orkar höra, döljer du din fina lyrik alldeles för bra. Jag måste nog ha en ciceron som kan ta fram de där guldkornen som gör att tiden stannar till.

För varje skiva som jag ratar så funderar jag oroligt på om jag missar något. Som skivor likt de jag gillat ”Törst” och ”Xavante” men Skivhandlar-Micke skriker ibland till att det är något jag måste höra. Ibland är det så magiskt att tiden står still. Första gången jag hörde ”Jag saknar dig” kan jag ha spelat den tio gånger på raken. Så fruktansvärt starkt som ord och en forcerande kraft bara kan göra.

Så mitt problem är att jag inte hinner/orkar ta mig igenom allt du gör. Problemet med dig är att man inte ser alla guldkorn för all sand.

Jag hoppas vi ses på söndag.

Med vänlig hälsning

Peter

Peter Alzén

Mer läsning

Annons