Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alice galna och mörka värld

/
  • När Alices galenskap påverkar spelvärlden blir den suggestiv och mörk. Tyvärr räcker det inte.

Alice äventyr i Underlandet får här en betydligt mörkare ton, där en svarthårig Alice vevar en blodig kökskniv och har allvarliga psykiska störningar.

Annons

Spelet är en fortsättning på American McGee’s Alice från 2000. American McGee (ja, han heter så) producerade det första spelet och finns även med i ungefär samma roll här.

Alice befinner sig i terapi när spelet börjar. Det verkar inte gå särskilt bra för henne, hon plågas av blodiga drömmar och minnen av hur hennes familj brann inne för länge sedan.

Hon lever i ett grått och smutsigt viktorianskt England där stämningen är skruvad och otäck. Inledningen är faktiskt lysande, med väl genomförd estetik och med en ton som lovar något annorlunda, kanske något djupare än man som spelare är van vid.

Tyvärr rinner den känslan snabbt av en när man färdas ner till Underlandet. Där förvandlas Alice Madness Returns till ett tämligen basalt plattformsspel där man hoppar mellan olika saker och slåss med fiender. Och slåss lite till. Spelmekaniken lever helt enkelt inte upp till inledningens löfte.

Berättelsen blir snart lite fånig den också, även om idén med att Alices psyke gör världen mörk och galen är smart. Det finns sekvenser som är riktigt snygga och bitvis har spelet en mycket obehaglig känsla.

Men tyvärr blir aldrig Alice Madness Returns det spel man hoppas på i början. Jag påminns om Tim Shafers Brütal Legend, ett actionspel som utspelades i en hårdrocksvärld. Också det byggde på en unik idé och känsla, men föll på dålig spelmekanik. Man vill gilla Alice, men tröttnar på spelandet redan efter några timmar.

Mer läsning

Annons