Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bedårande historia som avslut

/

I det fjärde Assassin’s Creed-spelet ska tre hjältars historia flätas samman och avslutas.

Annons

Inget litet åtagande med tanke på att de tre hjältarna Desmond, Ezio och Altaïr lever under medeltiden, renässansen och i nutid.

Men just här i ligger faktiskt spelets stora behållning. Det är skickligt berättat, till och med rörande ibland, med en annan ton i slutet än vi är vana vid i actionspel.

Även om det mesta av spelmekaniken känns igen från förr, finns en del nyheter. Man kan nu göra bomber och har fått en krok för att glida, slåss och klättra med. Vi kan dessutom spela som Desmond för första gången, i ett Portal-inspirerat spel där man lägger pussel med dna-ledtrådar. Man kan hoppa över spelsekvenserna om man vill, men jag tyckte att de var rätt roliga.

Direkt dåligt är däremot det nya inslaget där man ska försvara baser mot fiender. Och att de italienska städerna har ersatts av 1500-talets Konstantinopel är också ett nedköp. För hur vackert det gamla Istanbul än var så är det inget Rom, Venedig eller Florens.

Trots dessa invändningar är det svårt att klaga på Revelations. Det är en väloljad och engagerande maskin som är svår att släppa ifrån sig.

Thomas Arnroth/TT Spektra

Mer läsning

Annons