Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stjärntrio imponerar inte

/

Trion bakom ”Shadows Of The Damned” är inte direkt buskablyg.

Annons

Den legendariska spelskaparen Suda 51 har slagit sig samman med Shinji Mikami (”Resident Evil”) och Akira Yamaoka (”Silent Hill”) och de presenterar sig på samma sätt som filmregissörer brukar göra i spelets början.

Jag gillar greppet, det är bra att spelmakare kliver fram ur kollektivets skugga, tar plats och konstnärligt ansvar. Men i stället för ett unikt spel får vi här en halvgalen variant av shooter.

Det är ingen brist på tokiga infall, och det i sig är värt en applåd. Hjälten heter Garcia ”Fucking” Hotspur, är allmänt korkad och har ett talande vapen som heter Johnson. Han är på jakt efter sin flickvän Paula som blivit kidnappad av djävulen själv, eller Flemming som han heter här. Dialogen är smårolig, även om den ofta tippar över åt det grabbiga hållet.

Viss spelmekanik är också kul, som att det är bra att dricka sprit och äta jordgubbar i helvetet.

Den som kan sin spelhistoria känner igen ett och annat från ”Resident ”Evil”, ”Silent Hill” och ”No More Heroes”, men jag tycker att spelet snabbt blir enahanda och ganska fult. Några bosstrider är intressanta, men de flesta ganska trista. En del strider drar ut på tiden något alldeles förskräckligt och den lite tokroliga jönsigheten blir snabbt ytlig.

Att man alls upplever den som rolig beror antagligen på att man är så ovan vid spel med självdistans.

Nej, jag är inte imponerad av Shadows of the damned. Snarare fucking besviken.

Thomas Arnroth

Mer läsning

Annons