Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Superhjälte med problem

/
  • Cole McGrath har elektriska superkrafter som lyser snyggt mot den mörka staden New Marais.Foto: Sucker Punch

Jag tyckte verkligen om Infamous när det kom för två år sedan. Ett superhjältespel där hjälten, Cole McGrath, inte hade något historiskt bagage att leva upp till i stil med Batman, Spiderman eller någon X-människa.

Annons

Leken med superkrafterna var kreativ, och att bygga upp McGraths krafter till nästan löjliga nivåer var rätt och slätt kul.

Därför är jag positivt inställd till Infamous 2 från början. Det hinner inte gå många sekunder innan man slängs in i ett slagsmål mot jättelika The Beast, monstret som förutspåddes i förra spelet. Man får stryk och beger sig till staden New Marais för att bygga upp starkare krafter, så att man kan besegra The Beast senare i spelet. Superkrafterna fortsätter att vara häftiga och spelet låter en hela tiden lära sig fler.

Men till och med ett fan som jag måste till slut erkänna att spelets brister är lite för stora. Storyn är fånig. De moraliska val jag kan göra saknar nyanser (rädda en skadad människa är snällt, tortera en är dåligt). Bossarna är stora och ser häftiga ut, men bjuder fantasilöst motstånd. Och att skjuta fiender på distans är irriterande svårt, så svårt att man till slut försöker undvika det.

Kvar sitter jag med ett spel som jag vill älska, men som i sin medelmåttighet bara kan få mitt gillande. Och hade jag inte spelat Infamous tidigare hade det antagligen inte ens fått det. Att spelskaparna slängt in verktyg för spelarna att göra egna banor i stil med Little Big Planet är kul, men ursäktar inte missarna i spelet. Jag är inte ens säker på att ett spel som Infamous är rätt forum för det.

Mer läsning

Annons