Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sverige – en nordlig blindtarm

Så här är det: Sverige är – globalt sett – en rätt obetydlig spelare. Vi är en geografisk återvändsgränd. Ett folktomt grustag. En nordlig blindtarm, som dom flesta aldrig ägnar ens en tanke.

Annons

I den stora världen – du vet den där världen som börjar strax bortom Öresundsbron – skiter dom flesta i om bokhyllan Billy kommer från Sverige, Schweiz eller Swaziland. Och ska vi vara helt ärliga, så är det bara dom mest intresserade som bryr sig om huruvida Zlatan är född i Sverige, Bosnien eller Kroatien. Vi är helt enkelt en marginaliserad befolkning, som inte gör så mycket väsen av oss. Vi är inte tillräckligt många för att synas. Inte tillräckligt rika för att märkas. Och vi har inte startat tillräckligt många världskrig för att bli ett stående inslag i den globala historieundervisningen.

Själva är vi så klart inte helt medvetna om vår internationella ickestatus. Vi vill ju gärna tro att resten av världen är exakt lika intresserade av oss och våra ”Bonde söker fru”-deltagare som vi själva är. Vi har helt enkelt en aningen skev självbild. Och till stor del beror det på media.

Det kan vara så att media försöker överkompensera för vår ringa internationella betydelse. Eller så ligger det bara i medias natur. Oavsett vad är de svenska tidningarna, tevekanalerna och hemsidorna grymt kåta på att lyfta upp svenskar som syns i världen. Varenda artist som lyckats ladda upp en låt på YouTube klassas plötsligt som big in Japan. Och så fort någon svenne landar en internationell statistroll börjar det osa Hollywoodmansion och hemma hos-reportage.

Okej. Jag vet. Jag överdriver här. Det finns faktiskt något halvdussin svenskar som gör ett ordentligt internationellt avtryck. Som uppmärksammas och uppskattas på riktigt. Men det gör dom inte för att dom är svenskar, utan trots att dom är svenskar. Utanför våra gränser är det egentligen bara ett gäng blonda au pairs som bryr sig om var Alexander Skarsgård växte upp.

Vi kan nog enas om att Sverige trots allt ligger väldigt långt ut i kanten av det globala strålkastarljuset. Men för att vi inte ska säcka ihop och få vårt nationella självförtroende helt punkterat, hjälper media till att boosta vårt ego med ”framgångssagor” om varenda svensk som på ett eller annat vis tagit sig över bron i söder.

I det här skenet – då svensk media försöker framställa varenda internationell svensk som en global superstjärna – är det väldigt intressant att veckans viktigaste svenska kulturexportnyhet passerat i princip obemärkt förbi.

I veckan sålde Swedish House Mafia ut prestigearenan Madison Square Garden New York. På 40 minuter. En extremt stor nyhet – med svenska mått mätt. Men hittills har det knappt blivit notiser av det i svensk media.

Troligtvis var de svenska musikjournalisterna alltför upptagna med att hålla reda på vilka YouTube-artister som nått tresiffriga videouppspelningar, för att ha tid att sätta fokus på dom som verkligen stärker landets varumärke i världen.

HÅKAN DURMÉR

Krönikör GD Nöje

Mer läsning

Annons