Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Synd att jag gifte mig med en kvinna

Annons

Äntligen! Homosexuella får gifta sig. Från första maj, om allt går som det ska.

Nu får Sverige äntligen en könsneutral äktenskapsbalk där varken hetero-, homo-, trans- eller bisexuella människor särbehandlas.

Nästan så det känns lite synd att man nyligen gift sig. Med en kvinna. Jag menar – hade man vetat detta då – att valet stod mellan så många fler…

En irriterande sak i allt detta är dock kristdemokraternas vansinniga förslag som krånglar till giftermålet för alla heterosexuella som vill gifta sig i kyrkan. Eftersom ordet äktenskap är heligt för vissa kristna(!) vill de att man först gifter sig statligt (på skattekontoret eller på någon annan romantisk och mysig myndighet) och sedan gifter sig en gång till, i kyrkan.

Hallå? Att gifta sig en gång är illa nog. Man är skitnervös innan, ens blivande fru kanske vill att man läser ”egna löften” inför alla och man vantrivs i de uppstyltade formerna som hör till akten och middagen. Hela grejen känns skämmig av olika skäl men man intalar sig att kärleken är större än ens egen blygsel och biter ihop.

Och detta föreslår Göran Hägglund alltså att man ska gå igenom två gånger! Om man vill blanda in kyrkan vill säga.

Personligen tycker jag inte man ska göra det. Kristendomen står för unkna värderingar och har av tradition ett odemokratiskt förhållningssätt till det mesta. Nä, vill man gifta sig i en romantisk, varm och tillåtande miljö är nog skattemyndigheten bättre. Eller länsstyrelsen!

Jag vet att det finns halvljumma kristna nuförtiden som blandar ihop tro och politik och därför inte framstår som varken korsriddare, böghatare eller kvinnoprästmotståndare. Men i ett lite större perspektiv (och mycket i denna debatt handlar ju om traditioner) är ju de kristna såväl psykotiska som dömande.

Att hävda att man är kristen, och med det inte mena att man tycker homosexuallitet är en vederstyggelse, är som att hävda att man är nazist, och med det bara mena att man ogillar kommunister.

Och du, min älskade fru – det där i början om att valet stod mellan många fler, det var ett skämt.


Krönikör GD Nöje
freddenilsson75@hotmail.com

Mer läsning

Annons