Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ta inte The Beatles förgivet

Vad finns det att säga om The Beatles som inte redan är sagt? Världens mest överskattade och underskattade band på samma gång.

Annons

Allt om deras storhet är så sönderanalyserat att det inte känns lönt att diskutera.

Liverpoolbandets inflytande över musikhistorien är så odiskutabelt att vi bara tar dem förgivet. Oavsett hur gammal man är har Beatles kommit med modersmjölken för de flesta av oss. Varje generation får sitt ansenliga antal som växer upp och blir Beatles-fanatiker.

Dragningskraften kring bandet är så stor.

Men vid årets amerikanska grammisgala i mitten av februari hände det något oväntat. Paul McCartney var inbjuden för att spela sin nya singel ”My Valentine” samt avsluta hela galan med ett medley på Beatles-låtarna ”Golden Slumbers”, ”Carry That Weight” och ”The End”.

En fin gest att ge en sådan legend inom musikhistorien så stor plats i programmet, kan tyckas.

På den sociala mediesajten Twitter var dock reaktionerna inte direkt översvallande. Efter framträdandet på galan var ”Who is Paul McCartney?” ett av de mest populära samtalsämnena bland de miljontals användare på hemsidan. Så här kunde det låta på reaktionerna: ”Who is this Paul McCartney guy”, ”to be honest..i have no idea who sir paul mccartney is”, ”Who the fuck is paul McCartney and why is he on this” eller ”Who the fuck is Paul McCartney? Jesse McCartney’s dad or uncle”.

Innan ni skriker er hesa över den populärkulturella historielösheten i att Paul McCartney misstas för en 24-årig Disney-artists farbror så ska man nog fråga sig hur representativ Twitter verkligen är som måttstock. Och vad reaktionerna på nätet egentligen säger om Beatles popularitet är svårt att säga.

Men i januari är det 40 år sedan bandet singeldebuterade med ”Please Please Me”. 40 år. Det är en lång tid i musikbranschen även om man råkade heta John, Paul, George, Ringo och hade ett band tillsammans.

För ett tag sedan spreds det en länk under rubriken ”12 Extremely Disapointing Facts About Popular Music” där någon samlat ihop en väldigt gubbig och nostalgisk lista över hur popmusiken i dennes tycke blivit allt sämre. Exemplen var bland annat att Rihanna har tio listettor medan Led Zeppelin, REM och Depeche Mode inte har några och att Celine Dions album ”Falling Into You” sålt mer än något album av Queen, Bruce Springsteen och Nirvana.

Några av exemplen berörde även The Beatles. Som att danspopsångerskan Keshas singel ”Tik-Tok” sålt mer än någon av deras singlar. Att amerikanska rapparen Flo Ridas singel ”Low” sålt lika många exemplar som ”Hey Jude” – åtta miljoner exemplar. Och att skådespelarna i tv-serien Glee har haft fler låtar på listorna än det legendariska Liverpoolbandet.

Generellt sätt ser jag positivt på att ny musik växer om gammal. Att unga Adele gick om både gubbarna i Pink Floyd och Dire Straits för några veckor sedan i listan på Storbritanniens mest sålda album gladde mig.

Men någonstans känner jag en sorg över att just The Beatles börjar tyna bort en aning i folkminnet och blekna som referens och inspiration hos musiker. Dom förtjänar verkligen att upptäckas igen och igen av framtida generationer.

Johanni Sandén

Krönikör GD Nöje

johanni.sanden@gmail.com

Mer läsning

Annons