Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tanter trogna sin upptäckarglädje

Gertrude Stein och Alice B Toklas var två av modernismens Parispionjärer, två skönt radikala tanter som uppfann sitt eget sätt att leva. I sommar skildras de på svenska teaterscener.

Annons

Det finns en fin bild av de båda amerikanska damerna när de matar duvor på Markusplatsen i Venedig, den ena frodig, den andra pinnsmal. Redan här två udda figurer, excentriska på sitt alldeles egna sätt. Bilden är tagen 1908, ett år efter att de träffades för första gången i Paris. Stein gjorde genast djupt intryck på Toklas som skrev:

– Hon bar en stor rund korallbrosch, och när hon talade, väldigt lite, eller skrattade, väldigt mycket, trodde jag hennes röst kom från den här broschen. Den var olik någon annan röst, djup, fyllig, sammetslik, som en stor kontraalts, som två röster i en.

Två år senare flyttade de ihop på på 27 Rue de Fleurus, där de samlade konstnärer och författare för samtal, samkväm och fantastiska middagar under den tid då precis allt hände i Paris. Det var hit man kom som konstnär eller som kvinna för att få älska utan strypkoppel, som Gunilla Röör uttrycker det. Från den 31 juli ger hon monologen ”Gertrude Stein Gertrude Stein Gertrude Stein” på Stockholms stadsteater.

– Det är vi som säger att de levde radikalt. De levde bara mitt i det hela, och tog för sig av sina liv. Gertrude var bara trogen sin upptäckarglädje vill jag säga.

Om Gertrude Stein skrev modernistisk lyrik lagade Alice B Toklas modernistisk mat. Hasch-kladdkakan är kanske det mest berömda receptet i den personliga kokbok som hon så småningom skrev.

Gertrude Stein, född i en välbärgad amerikansk-judisk familj i Pennsylvania, förvandlade sina dollar till ett rikt liv. Som 29-åring hade hon flyttat till sin bror, konstkritikern Leo Stein, i Paris där de tillsammans byggde upp en häpnadsväckande konstsamling. När Leo sedan flyttade vidare till Italien delade de i samförstånd: han fick Renoir, hon Picasso. Cézanne delade de lika.

I sin pjäs ”Den fjärde rosen”, som i sommar spelas på Stadra sommarscen i Bergslagen, skildrar Gunilla Linn Persson ett unikt konstnärsäktenskap som tog sig olika uttryck.

– Alice gör fantastiska maträtter, hon broderar stolsdynor efter mönster hon fått av Picasso. Apollinaire, Hemingway och alla de andra satt på Picassoverk.

Det var också Alice som klippte ner Gertrudes flätor till en kortklippt 60-talfrisyr à la Mia Farrow.

– Jag tycker att de tillsammans uppfann ett gott liv, inte bara skapade utan uppfann det.

Mer läsning

Annons