Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad händer i Azerbadjan?

Häromdagen vaknade jag upp och såg att hela twitter­flödet och Faceback-statusar var fullt av hyllningar till Whitney Houston.

Annons

Det logiska var såklart att skriva en krönika om hennes tragiska öde, men jag såg en lysande på ”Throw me away”-bloggen som täckte egentligen allt jag ville skriva – och ska jag vara ärlig så har hon inte betytt mer för mig än ett par bra låtar.

Vad jag egentligen vill skriva om är förra veckans SVT-debatt om hashtaggen #homoriot, där HBT-personer uppmanades att berätta om när de blev förföljda/förlöjligade/hånade/utsatta och där komikern Per Birger på allvar tyckte att det var löjligt. Han är själv homosexuell och sa att han aldrig blivit utsatt och menade då att om bara bögarna uppträdde lite normalt så skulle allt gå bra. Han tyckte att #homoriot var just gnäll, att homosexuella i Sverige har det bra i jämförelse med homosexuella i andra länder, vilket är ett lysande argument att alltid ta till. Eller kanske inte?

Att få höra att folk svälter i Sudan hjälper knappast mig om köttet är segt på restaurangen. Men hur jävligt är det att vara homosexuell utomlands då? Vad är utomlands, undrar då vän av ordning. Ja, givetvis är det en grym skillnad på Danmark, som är kanske det mest liberala landet i dessa frågor, och Uganda som har dödsstraff för denna sexuella läggning. Om vi då ska fokusera så kan vi ta Azerbadjan, som trots att det ligger i Asien ska vara värd för årets Eurovision Song Contest och som det sades tidigare ska det ju vara en av bögarnas högtid.

I juli beslutade Europarådet att välkomna Azerbadjan som medlem, men först måste de avkriminalisera homosexualitet mellan män. Vad jag förstår så ska det ha skett under hösten även om det tydligen var stora protester från de mest konservativa muslimerna och landet är fortfarande snubblande nära att vara en diktatur.

Att landet alltjämt inte ställer sig bakom UNHCR:s utlåtande att stoppa våld och förföljelse av homosexuella är väl nog skrämmande.

Men då blir jag lite glad av att läsa om att det ska hållas en Pridefestival i landets huvudstad Baku. En delegation från Düsseldorf söker just nu tillstånd för att ha fredlig marsch där, men redan nu har det bildats hatgrupper på Facebook mot dem och flera lokala homosexuella har blivit mordhotade. Ruslan Balukhin, mannen bakom sajten, säger att homosexuella i Azerbadjan gärna skulle vilja ha en parad, men i dagens klimat i detta land är det en omöjlighet.

En man vid namn Iman Mammadov, som säger sig ha flera av landets ministrar bakom sig (fast det är obekräftat), säger att om det blir en promenad ska alla som går med i den slås ihjäl.

I länder som är mer demokratiska och öppna, som till exempel baltstaterna, har det varit stora problem vid de senaste årens Pridefestivaler och många av dem som blivit attackerade där har känt att polisen tittat åt ett annat håll.

Om det blir en parad, om det blir en festlig gayfest som sprider kärlekens budskap och vi får ett öppnare Azerbadjan kan vi bara hoppas på.

Just nu är det Armenien, Serb/bosniska republiken Srpska och Tjetjenien som fortfarande kriminaliserar homosexuella relationer i Europa. I resten av världen ser det ännu jävligare ut.

Dessutom tycker jag ni ska se ”Pop och politik” på söndagskvällar i SVT. Avsnittet nu på söndag berättar bland annat om när Lill Babs inte bara blev censurerad i Östtyskland utan även en smugglare.

PETER ALZÉN

Krönikör på GD Nöje

peter.alzn@telia.com

Mer läsning

Annons