Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Valens alla våndor

Annons

Ingen bestämmer över mig, tänker jag lite glatt då och då. Jag går och lägger mig precis när jag vill och jag går upp på morgonen när det faller mig rimligt. (Jo, jag har ett jobb, fast som frilansare bestämmer jag mina arbetstider själv.) Och ingen kan servera mig äcklig mat och säga att jag måste smaka åtminstone några tuggor.

Nej, de dagarna är över och jag kan bestämma allting själv. Ingen vuxen står där med någon pekpinne och tillhörande regler att följa. Jag bestämmer allting själv, för det är ingen som gör det åt mig.

Men plötsligt känns det inte lika kul längre. Jag hakar upp mig fullständigt på dessa ständiga val och ju mer jag tänker på det desto fler blir alla valmöjligheter, i precis alla sammanhang. Särskilt i tillstånd av lågt blodsocker så spårar det ur fullständigt. Jag finner mig själv sätta på ugnen, men stänga av den lika fort för att sätta på spisen i stället.

Men så kommer jag att tänka på den färdiglagade maten i frysen. Fast när den väl är upptinad så är det ju inte alls vad jag är sugen på. Jag slungar i mig lite yoghurt i stället och längtar efter en skolmatsal, med mattanter som lassar på mat som det bara är att tacka och ta emot.

Det allra värsta beslutsamhetsångeststället i matväg är Subway. Vilket jag alltid glömmer bort, och tänker i stället att det är praktiskt och smidigt med en smörgås när jag känner mig lite matförvirrad. Men så fort personalen ger mig uppmärksamhet så ångrar jag att jag gick dit. På bara någon minut tvingas jag ta en mängd snabba beslut. Vilken smörgås? Vilket bröd? Varmt eller kallt? Extra ost? Alla grönsaker? Vilken dressing? Peppar och salt? Äta här eller ta med? Dricka till?

Jag blir så förvirrad att jag bara vill springa därifrån, men min beslutsamhetsförmåga har helt slutat att fungera efter denna överdos av val så jag kan inte välja åt vilket håll jag ska springa. Till slut står jag utmattad med en smörgås i handen som jag inte längre vill ha, och inser att jag fullkomligt råkat ut för den stora i-landssjukan. Jag har för mycket fint att välja på helt enkelt.

Med denna nya insikt och diagnos ställd så ska det nu bli bättring. Påminn mig om det, om ni ser mig snurra omkring varv efter varv på Stortorget bara för att jag inte kan välja vilket fik jag ska gå till. Från och med nu ska jag inte hålla i två glasspaket så länge att de smälter, innan jag bestämmer mig för vilken sort jag helst vill ha. Jag ska helt enkelt enbart vara tacksam för att det finns så många härliga alternativ, och vilket alternativ jag än väljer så kommer det bli bra, på något sätt.

I värsta fall har jag ju i alla fall lärt mig av mina misstag och felval. Men oftast blir det ju faktiskt fint, bara man går på magkänslan och inte tvekar för länge.

MARIE BJÖRK

Krönikör på GD Nöje

bjork.m@hotmail.com

Mer läsning

Annons