Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var våra känslor också ”all over the place”?

Annons

I och med att jag inte längre har någon tv fick jag följa det via andra medier. Så jag bommade den tidiga direktsändningen där Ockelbo-Daniel var all over the place. Däremot bommade jag inte prinsessfödseln. Det var omöjligt att bomma den.

Redan innan Victoria hade fått sina värkar hade Aftonbladet gått ut med sin första mobilpush. Victoria och Daniel åker nu till BB – PUSH. Daniel ska hålla en presskonferens – PUSH. Nu håller Daniel en presskonferens – PUSH.

Torsdagen 23 februari 2012 blev verkligen en historisk dag. Aldrig tidigare har svenska medier skickat så många substanslösa pushnyheter på en och samma dag.

Det är lätt att raljera över att gymprinsens känslor var all over the place när han höll sin presskonferens på Karolinska i torsdags morse. Men jag förstår honom. Han hade precis blivit farsa. För första gången. Han hade fått en dotter. Då ska ens känslor vara all over the place. Frågan är bara hur det var med oss andra. Var våra känslor också all over the place? Frekvensen på kvällstidningarnas poänglösa mobilpushar indikerar att vi i alla fall borde varit all over the place.

Att Victoria och Daniel fick en dotter i torsdags var startskottet på den mest kvantitativa journalistiken i svensk nutidshistoria. Med tanke på att en vanlig graviditet tar cirka nio månader kan tidningsredaktionerna knappast ha blivit överrumplade av att landet plötsligt hade fått en trontronarvinge. Dom hade trots allt haft rätt lång tid på sig att planera för det här. Dom borde ha varit förberedda. Men om dom i torsdags följde planerna måste dessa ha varit uppritade med arslet.

I stället för att konstatera att Sverige fått en ny prinsessa och skriva något kvalitativt om det exploderade tidningarnas sajter plötsligt av en massa skitreportage utan egentligt värde. Helt plötsligt var den som kunde producera flest antal tecken på kortast tid herre på täppan.

På Aftonbladet kunde vi läsa djupdykningar som: ”Experter spår: Det kommer babyn heta”. Detta kontrade Expressen med: ”Redan brist på prinsesstårtor”. Och samtidigt kunde Svenskans surfare chatta om vilket hertigdöme barnet skulle få.

Men roligast var ändå Expressens artikel ”Ockelbo jublar: Vi är jätteglada och stolta”, som illustrerades av en bild på sex pers på en öde gata. Visst. Ockelbo är inte Manhattan. Men ”Här jublar 0,1 procent av Ockelbos befolkning” hade ändå varit en mer rättvisande rubrik.

Dom enda som verkade ta det hela med lite ro var de nyblivna föräldrarna. Det var förbannat befriande att se den första bilden på den nya familjen. Victoria och Daniel. I oskärpa. Mot en landstingsvit dörr. Med en sketen bärstol. Som helt vanliga föräldrar.

Och det är väl precis vad dom är: helt vanliga föräldrar. På samma sätt som bebisen är en helt vanlig unge. Bortsett från att hon redan blivit livstidsanställd av den svenska befolkningen för att åka runt i landet och klippa sönder blågula tygband.

Vi får hoppas att Estelle får en lite mer intelligent behandling av media under resten av sin livstid än den hon fick under premiärdygnet.

Håkan Durmér

Mer läsning

Annons