Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Wolffs resa fortsätter

Annons

Rikard Wolff har lämnat den franska chansonen och Paris bakom sig.

Efter ett besök i Buenos Aires kom han hem med nya sinnen, nya vänner och nykläckt kärlek till tango.

Han står alltjämt stadigt med halva foten inom Paris stadsgränser och har under åren gått i fotspåren efter Edith Piaf, Barbara och Jacques Brel. Men vad alla inte vet är att Rikard Wolff så sent som i somras hänfördes under en intim spelning med Leonard Cohen och i smyg hyser kärlek till inhemska popvirtuoser som Håkan Hellström och Johnossi.

– Jag spelade in en grej för P 3 Guld alldeles nyligen. En tribut-grej till Johnossi där jag sjöng en av deras låtar och spelade in en video, avslöjar Wolff med ett leende.

Med sitt nya album ”Tango” checkar Rikard Wolff ut från viskvarteren i Paris och tar sig i an tangolegendaren Carlos Gardel i ett svettigt Sydamerika. Ett oväntat val, kan tyckas, men Wolff vet exakt vad han har gett sig in på.

– Tangomusiken handlar väldigt mycket om män som kanske älskade en kvinna som ung, men så lämnar hon honom för någon som inte älskar henne men som har pengar, och kvar sitter mannen ensam i sitt kyffe och tittar på en bild... ja, det är en klassisk tangouppställning. Det är väl lite charmigt, ha ha, säger Wolff.

Det var i somras som Rikard Wolff lämnade sin lägenhet på Södermalm i Stockholm för att bege sig till trånga gränder, mystik, överbefolkade kvarter, utsläpp och något slags djungel i Buenos Aires, Argentina – trodde han, ja. Väl på plats såg han parallellerna till Paris.

– Ja, det var den längsta flygresan jag gjort i hela mitt liv, men jag hamnade ändå i en europeisk miljö där allt gick att känna igen. De har en huvudgata som är dubbelt som bred som Champs-Elysées, kanske för att triumfera över Europa.

Lämnar du Paris för Buenos Aires nu?

– Nja, men jag tyckte att det var helt fantastiskt. Jag blev kär i den där staden. Och man känner ju att man har att göra med musiker som har traditionen i ryggmärgen.

Nuinväntar Wolff såväl recensenter som ingrodda tangoentusiaster. Recensioner har blivit lite av ett nödvändigt ont, menar han.

– Det är praktiskt när man är artist. Man behöver ju recensioner för att få publik om man inte har gigantisk exponering på något annat sätt.

För medan skådespelaren Morgan Alling exponerar sin stapplande tango i ”Let’s Dance”, och författaren Jonas Gardell argumenterar likt riddarna runt runda bordet i ”Stjärnorna på slottet”, förbereder sig i stället Wolff som bäst för vårens tangoturné genom Sverige.

– Folk uppfattar det som att man är lite fin i kanten, men så är det inte i grund och botten. Jag tycker att det är svettigt med alla tävlingsprogram, och de är svårhanterliga, där alla blir likformiga och jag gillar inte det. Men jag vill att folk som kommer till mina konserter ska veta vem de har att göra med.

Mer läsning

Annons