Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nordens Europa

Annons

Island tar ett stort kliv närmare Europa. I dagarna lämnades landets ansökan om medlemskap över till EU-ordförande Fredrik Reinfeldt. Det är en händelse som ser ut som en tanke att ett nordiskt land tar emot Islands EU-ansökan.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan murens och järnridåns fall. Samverkan i ett fritt Europa har ersatt gamla tiders stormaktsspel. Det ger nya möjligheter för nordisk samverkan i ett större sammanhang.

Nu är det långtifrån säkert att den isländska regeringens ansökan resulterar i ett medlemskap. Först ska islänningarna rösta om saken.

Det är mycket möjligt att folkomröstningen slutar i ett nej. Än så länge är det framförallt Socialdemokraterna som är pådrivande. Både på höger- och vänsterkanten finns en grundmurad skepsis mot unionen.

Det finns också en historisk bakgrund. Århundraden som norskt och senare danskt lydrike bidrar till misstänksamhet mot ett alltför långtgående samarbete med andra stater. Det finns en rädsla för att man som litet land försvinner in i en ständigt expanderande union.

På samma gång har islänningarna känt snålblåsten efter den finansiella sektorns kollaps. Ensam är inte på långa vägar tillräckligt stark. Hellre vara del av en union, resonerar nog många islänningar, än att ensam tvingas rida ut stormarna.

Blir det ett ja återstår bara Norge innan alla nordiska länder är medlemmar. Vem hade kunnat tro det för tjugo år sedan?