Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nostalgitripp i ett rasande tempo

Annons

Jerka fick lämna motorcykeln hemma och ta bilen till Gävle. Det usla sommarvädret tillät inget annat. Men han såg inte så ledsen ut för det även om ”Crying In The Rain” fanns med i spellistan. Tvärtom verkade han stortrivas när han nu på sitt ödmjuka vis inte behövde ta allt ansvar själv på sina axlar i denna ”Rip It Up”-show utan fick lov att hämta andan ibland. Han är ju aktningsvärda 67 bast för tusan!

Även Martin Stenmarck (som fick den kvinnliga delen av publiken att tjuta av hänförelse), Karin Wistrand, Anna Sise och inte minst Fatboy, sexmannagruppen från Stockholm med Thomas Pareigis i spetsen som spelar rockabilly som säkert får förebilder som Roy Orbison, Del Shannon, Eddie Cochran och Elvis att le däruppe i himlen. Kompetenta musiker allihopa, den saken underströks med bestämdhet.

Det blev en nostagitripp tillbaka till 1950- och 60-talet i ett rasande tempo och praktiskt taget utan fördröjande mellansnack. Det blev i alla fall en kort historia om Everly Brothers innan han gick loss på ”Bye Bye Love” och ”Wake Up Little Susie”.

Uppemot 500 personer hade sökt sig till Parken denna ruggiga och blöta junikväll. En hyfsad siffra med tanke på att söndagar normalt sett inte är någon större publikdag.

Men det var ju inomhus och Jerka drar folk. Martin bidrog säkert också. och öste bland annat på med ”Little Sister”, ”The Wild One” och smörsången ”Three Steps To Heaven”. Hela ensemblen var med några få undantag på scenen hela tiden och turades om att dra det musikaliska lasset när övriga fick bilda kör.

Ja, dom som kommit enbart för att se Jerry Williams for kanske hem lite missnöjda, även om han i alla fall hann med en hel del, däribland sina paradnummer ”Who´s Gonna Follow You Home”, ”Git It” och givetvis ”Did I Tell You” och ”I Can Jive” som extranummer.

Det blev onekligen lite avspänd ”Så ska det låta”-karaktär på anrättningen, men det var helt okej och på tempot kunde ingen klaga.

Karin Wistrand är en lysande rocksångerska visste jag förut. Med Anna Sise visade det sig ha precis det som Jerka sa i intervjun ni kunde läsa i gårdagens GD, en suverän soulpipa. När hon gjorde sin version av ”Bring It On Home To Me” ryste jag av välbehag. Henne vill vi se mer av.

Samma gäller Fatboy som jag tidigare inte sett live. En stor överraskning, särskilt partierna med gitarrsolon av Hannu Kiviaho, och ”Springtime” är en höjdarlåt.

I publiken syntes bland andra Micke Finell från The Refreshments och Peter Larsson, sångaren i dansbandskometen Lars Kristerz från Älvdalen. Den sistnämnde gick för övrigt runt och fotograferade aktörerna på scenen ur alla tänkbara vinklar. Det står nog inte på förrän han själv står med sitt band på samma scen, fast dessförinnan kan ni se ”älvdarlingarna” på Ockelbo marknad den 27 juni och Ön i Hedesunda den 7 juli.