Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nu kan ynglen ta sig ut

Annons

Flera av de allra minsta kustmynnande bäckarna har varit absolut torra hela sommaren och en stor del av hösten. Nu rinner det vatten i bäckarna igen, tack vare den senaste tidens regn. Genast passar årsungar av abborre, gädda, id och mört att bege sig ut till havs. Under tiden bäckarna varit torra har fisken hållit till i de små sjöar som lyckligtvis finns längs bäckarna.

Yngelvandringen kontrolleras i några vattendrag som en del av Sportfiskarnas rovfiskprojekt. I exempelvis den lilla sjön Hamnen i Utvalnäs anlade vi en tröskel i sjöns utlopp förra hösten för att höja vattenytan. Det gynnar fiskungarna under deras första levnadstid. Innan bäcken från Hamnen torkade ut, som skedde redan den 23 maj, hann åtminstone några gäddyngel lämna sjön. Då var de runt tre centimeter långa. I mitten av oktober började de rinna vatten från Hamnen igen. Första dagarna hade vi då upp till 60 gäddor per dag i fällan. De senaste dagarna har antalet yngel minskat. Totalt räknar vi med att åtminstone ett tusental gäddyngel och några hundra abborrar har lämnat Hamnen i år. Nu är årsungarna av gädda omkring elva centimeter och abborrarna mellan sex och åtta centimeter.

Utan höjningen av vattennivån i Hamnen och bortgrävning av vass hade det sannolikt inte blivit någon yngelproduktion alls i Hamnen ett så torrt år som 2014. Hamnen blir ett mycket intressant vatten att fortsätta följa kommande år. Potentialen i Hamnen ligger på många tusen yngel.

Flest abborryngel har hittills den lilla Verkbäcken vid Värön levererat. Där har inte några åtgärder gjorts. Bäcken har varit torr i två månader. Första dagen vatten åter började rinna nu i oktober fick vi 344 abborryngel i fällan. Den torra perioden har abborrarna hållit till uppe i Marsjöarna, där de föddes i våras.

Fortfarande lyser fiskynglen med sin frånvaro i de bäckar vi förväntade oss de största yngelmängderna. Som Verkmyraån och Björkeån. Varför det är på det sättet är något vi får ta med oss och fundera vidare runt.

Sportfiskarna har etablerat ett regionkontor i Gävle. Kontoret finns i Industrihuset Vävaren i Strömsbro. I onsdags var det invigning.

Lars Ljunggren har arbetat som projektledare några år inom Sportfiskarna för bland annat rovfiskprojektet här i Gävle. I och med det nya kontoret får både Lars och förbundet en fast utgångspunkt med tillgång till bra möteslokal och förråd. Läget vid Testeboån är ju inte heller helt fel.

Sportfiskarna är inne i ett expansivt skede. Mycket tack vare flera angelägna fiskevårdsprojekt som de är inblandade i eller driver själva. Förbundets huvudkontor finns i Stockholm. Sedan tidigare har Sportfiskarna regionkontor i Luleå, Karlstad, Göteborg, Malmö och ett projektkontor i Visby. Aktuellt just nu här på Gävlekontoret är att förbereda rovfiskprojektets åtgärder 2015.

Nu är det sikens tur att leka. Precis som de senaste åren ska vi fånga sik i Testeboån för att märka och ta prover på till genetisk undersökning. Hur rör sig de så kallade vandringssiken ute till havs? Väljer siken att leka i samma å eller älv år efter år, eller kan den vandra upp i olika vatten? Hur fort växer siken? Ökar eller minskar sikbeståndet i Testeboån? Det är frågor som projektet förhoppningsvis ska kunna ge svar på. Mängden sik som lekt i Testeboån de senaste åren är bara en spillra av vad det var för bara ett par decennier sedan.

I fredags hjälpte personal från Gävle Kultur och Fritid till med att dra not på olika platser åns nedersta del. Fyra sikar lyckades vi fånga med noten.

Att fiska med not i Testeboån är besvärligt på grund av att det ligger en hel del sjunkna träd och annat på botten. Cyklar, en skottkärra, ett par draggar är några exempel på vad vi fått i noten.

I måndags satte vi ut två ganska stora ryssjor i ån. Första vittjningen igår gav en gädda och två stora ålar. Inte en enda sik. Ålarna var ju i och för sig intressanta fångster. Undrar om de vuxit upp längre upp i Testeboån, och nu är på väg mot Sargassohavet för lek. Då kan de vara så att det var ålar som klarat sig förbi Strömsbro kraftverk tack vare det nya fingallret som ska leda ål och annan fisk vid sidan av kraftverkets turbiner.

Siken är helt fredad i Testeboån. Mängden sik har minskat i de flesta norrländska åar och älvar och i hela Bottniska viken. Därför råder totalt förbud för att fiska med nät längs länets kust från 15 oktober till 30 november. Detta förbud har gällt sedan 2011. Syftet är naturligtvis att skydda siken så att det i framtiden ska bli mer och större sik. Rimligtvis borde förbudet haft en positiv effekt på bestånden. Hittills finns dock inga fakta som visar att så är fallet.

I söndags var jag ute på sjöfiske efter gädda. Hade laddat upp med stora jiggar. Nötte på åtminstone i tre timmar i blåsten. Inte ett hugg. Den kraftiga vinden gjorde det besvärligt att hålla båten i position. Dessutom var det svårt att ha känselkontakt med jiggen. Men jag tar nya tag. Troligtvis redan till helgen. Då ska jag försöka ta gäddan på fireball, tacklad med strömming.