Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu lever Ragnwi ett nytt lättare liv

/
  • Hösten 2006.Då kom vändpunkten.
  • Håret är långt och lockigtoch glasögonen är nya.
  • En uppdaterad Ragnwi Marcelind. Hon får många frågor, men tycker att det är roligt.– Jag får höra: ”Vad har du gjort? Du ser ju 20 år yngre ut.” Det är klart att det är roligt. Och min man är jättenöjd.

Gävles egen toppolitiker Ragnwi Marcelind, KD, har bytt liv.
Hon är 25 kilo lättare, har bytt till glas­ögon i stället för linser. Den korta, spretiga frisyren är borta. Kilona försvann av hälsoskäl. Frisyren offrade hon i ren förskräckelse.
– Barnen sa: ”Måste du alltid ha kort, rött hår? Du ser ju ut som en typisk socialdemokrat.” Då fick det växa, säger hon och skrattar.

Annons

Hon är glad på ett sätt som smittar, avslappnad och lätt att prata med, som om hon hade all tid i världen. Inget kunde vara mer fel. Det är inte lätt att hitta en lucka i Ragnwis kalender. Jag och fotograf Gun får trekvart med henne, till klockan fem. Då kanske hon slutar för dagen, tänker jag först.

– O nej. Jag har två möten kvar efter det här och sen ska jag på middag i kväll, säger hon.

Hon jobbar 60 till 85 timmar i veckan. Sedan 1994 jobbar hon i Stockholm, men bor i Gävle, i alla fall på helgerna. Sedan 2006 är hon statssekreterare på socialdepartementet.

– Det är extremt hårt, men också extremt roligt.

Roligt tycker hon också det är att prata om sin förvandling. Hon får många frågor.

– Jag får höra: ”Vad har du gjort? Du ser ju 20 år yngre ut.” Det är klart att det är roligt. Min man är jättenöjd. Det är ju flera saker; först var det vikten, sen skaffade jag glasögon efter att ha haft linser i tio år. Och sen håret.

Att gå ned i vikt var det primära. Vändpunkten kom hösten 2006. Då vägde hon över 90 kilo.

– Jag skulle vara med på en stor konferens om fetma som folkhälsoproblem. Då kände jag att nu måste jag ta tag i det här. Jag kan inte stå och prata om fetma, vara politiker i folkhälsoområdet och själv vara fet, säger hon.

Det var när hon blev riksdagsledamot 1998 som hon började gå upp i vikt.

– Jag var jättesmal i början av 90-talet. Sen blev det väldigt mycket sittande som riksdagsledamot. man sitter på sitt rum, man sitter i kammaren och man sitter på många, långa middagar.

Men nu är det slut med gamla tider. Någon särskild diet följer hon inte, säger hon, men har alltid varit ganska GI-inriktad. Hon gör på sitt eget sätt. Många små förändringar har gett stort resultat. Hon började med att börja gå till och från jobbet.

– Då tog det 40 minuter att ta sig till och från jobbet. I dag tar samma sträcka 30 minuter. Sen började jag och Maria (Larsson, äldre- och folkhälsominister) träna på gym och bada bastu varje vecka. Och har man precis tränat, då är det inte lika roligt att gå ut och äta en stor middag efteråt.

Det ena gav det andra.

– Jag mår mycket bättre i dag. Det är mycket roligare nu att vara ute och tala. Jag känner mig mer säker. Då såg jag mig bara som fet. Det blir så. Men det är en kamp också, att hålla vikten. Jag är en sån som ganska lätt går upp i vikt.

Men hon vill inte gå ner så mycket till, kanske bara några kilo.

– Jag är 55 år. Det finns en risk att man sjunker ihop i ansiktet om man tappar för mycket. Och jag är ganska stor i mig själv, även om jag aldrig haft så mycket diafragma.

Hon tror på bra, fasta rutiner.

– Det är ju det där med att öka förbränningen och minska intaget som är svårt. Jag äter nästan aldrig godis mer, det är bara om det finns hemma eller om någon bjuder, men jag skulle aldrig köpa godis till mig själv.

Hon har dragit ner på ris, pasta och potatis.

– Egentligen har jag aldrig riktigt gillat ris och pasta, men potatis tycker jag om. Men eftersom det är väldigt mycket arbetsluncher här så blir det väldigt mycket sallad nu.

Gävle är hemma, här finns maken Ove. Hur får hon ihop sitt liv så att tiden räcker också till privatliv?

– Det blir svårare och svårare att hitta tid till min lilla gubbe därhemma. Ofta har jag en massa papper med mig hem att läsa under helgen. Ove och jag har två helt olika liv, men räddningen är att vi hela tiden har roliga projekt ihop. Det gäller att hitta guldkornen. Ove är den absolut viktigaste personen i mitt liv, vi har varit gifta i 34 år. Skulle han inte orka med det här längre, då är allt annat meningslöst, säger en statssekreterare med tydliga prioriteringar, nöjd med sitt nya, lite friskare liv.

Jag mår mycket bättre i dag. Det är mycket roligare nu att vara ute och tala. Jag känner mig mer säker. Då såg jag mig bara som fet

Mer läsning

Annons