Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nyfiken i en strut

GÄVLE / En glass med...Brita Planck väljer en klassisk Cornetto-strut.- Jag äter ofta glass på sommaren, säger hon. Det ska vara vanilj, och gärna med lite nötter. Inga konstiga essenser, det tycker jag inte om.

Annons
Som ordförande för Sveriges konstföreningar Gävleborg arrangerar hon Kulturkvällarna i Engeltofta för åttonde året i rad.

Böljande glasvaser
Brita Planck sveper in i det ena rummet efter det andra för att visa runt bland tavlor och glaspjäser. Det är lite bökigt att låsa upp de tröga dörrarna med en glass i ena handen och en handväska som envisas med att halka ner. Men det går.
Slutligen sätter vi oss i rummet där Yoshi Yukawas målningar hänger på väggarna och Åsa Brandts böljande glasvaser står under ett föns-ter.

"De kan ge något"
- Fråga mig inte vilken programpunkt som är min favorit, det är oerhört svårt att svara på. Jag har valt de här människorna för att jag tror att de kan ge något. Det är viktigt att de har anknytning hit. Men ibland tar jag in någon utifrån för att få någonting nytt, som Yoshi Yukawa, till exempel. Tidigare brukade jag resa mycket utomlands - till Indien, Tibet, Kina. Nu har jag tappat lusten att resa, det är för mycket oro i världen. Jag tyckte om att resa för alla nya intryck jag fick. Att vara åldrande människa utomlands, till exempel, det är någonting fint. Och där umgås man generationer emellan på ett annat sätt än vi gör här i Sverige. Jag brukar försöka tänka på det när jag sätter ihop programmet - att ha någonting som kan intressera alla.

Reser fortfarande
Fortfarande reser Brita Planck runt en del inom Sverige. Bland annat är det på resorna - och genom sin nyfikenhet - som hon möter dem som senare kommer till Engeltofta för att dela med sig av sin konst, musik och sina kunskaper.
- Jag vill ha en motvikt till de här cityhistorierna. Drivkraften? Att människor kommer hit - trots att det regnar. En del kommer kväll efter kväll, andra kommer någon enstaka gång. Publiken är oerhört varierande.
Då och då tar Brita Planck en munsbit av sin glass. Det är tur att hon valt en sort med strut som kan fånga upp den sakta smältande vaniljglassen. Men till slut, när det bara är lite kvar av Cornetton, ger struten upp och spricker sönder med en liten puff.
Ungefär så brukar Brita Planck känna sig när hon kommer hem efter årets sista kulturafton. Luften går ur henne med en liten puff.
- Då tänker jag "det här utsätter jag mig inte för ett år till". Men så går det en vecka eller två, jag ser nåt som gör mig nyfiken - och så är jag igång igen.

MARIAM NARAGHI