Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Och nu - en avrapporteringsrecension!

Annons

Boken heter ”Medan latten kallnar”. (Finns det förresten inte redan en bok som heter så?) Handlar enligt baksidestexten om ”En medelålders halvt försupen advokat på nedgång”. Hum. En ”Ett slags må bra bok” säger författaren själv. Hum.

Jag har inte börjat läsa, men den kanske faktiskt är bra? (Förordet dock hemskt, tonen i det.) Även om den är utgiven på eget förlag, efter att blivit refuserad, efter vad jag kan förstå. Kan ju vara bra ändå.

Björn har skrivit på en gul lapp som han klistrade på framsidan när han lade boken överst i en recensionshög: ”Ta den här först.”

Nu läst 91 sidor. Den bedagade advokaten, Tryggves alter ego, går i Må- Bra-Terapi (MBT) hos en besynnerlig psykolog och nu skall terapin förflyttas till Waynes Coffee. OM Tryggve hade kastat den självbiografiska förklädnaden, hade boken haft större effekt. För nu vet man inte om det är den fiktive eller reelle Tryggve, som är en sån jävla skitstövel och som egentligen skiter i invandrarna, som han dock tjänar stora pengar på.

Ännu har varken Björn eller någon annan kändis dykt upp... Så jag har väl inget annat val än att läsa vidare...

Jag har nu passerat sidan 100. Ännu ingen Björn. Advokaten i boken är överviktig, har för högt blodtryck, för högt kolesterolvärde, dricker för mycket whisky, har dålig hand med pengar, hatar Myndighetssverige, har inga arbetskompisar, är glad han kan tjäna pengar på invandrarfrågan, när han har svårt få andra jobb, är vrålkåt på stjärtar som han fruktbenämner, är lynnig och allmänt skitotrevlig...

Det droppas namn på kaféer och dylikt i vår lilla stad. Men inte är det en Gävlebok. Återigen: önskar Elmstedt hade skippat fiktionen och visat sig så jävlig som han själv tycker att han är. Rubrik: ADVOKATEN SOM BLEV FÖRFATTARE FÖR ATT BERÄTTA HUR ILLA HAN TYCKER OM SIG SJÄLV.

Nu har Björn äntligen dykt upp. Åtta sidor från slutet. Om det nu är han. Som Juggas påstod i sin recension i Arbetarbladet. Och som Björn själv trodde, därför han inte ville skriva om boken. Men det står ordagrant ”aktad kulturskribent på Gefle Dagblad”. Inte aktad kulturredaktör. Finns ju flera. Kunde till och med vara jag?

Nu boken utläst. Puh.