Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ofräscht när normativa ståupphumorn sparkar neråt

Jag måste för tydlighetens skull först meddela att Johan Glans var bra – riktigt bra, dessutom. Nya, topphemliga skämt testades på Gävlepubliken, och humornivån höll sig genomgående mellan pricksäkert och vika-sig-dubbel-av-skratt-roligt.

Besökarna på den till bristningsgränsen fulla Å-krogen gavs ingen anledning till besvikelse – inte från Johan Glans håll, åtminstone. Inte heller uppvärmningsakten signerad komikern Josefin Sonck gick av för hackor. Med träffsäker absurditet och självironi utgjorde hennes humornummer en stark bonus för kvällen. Tyvärr sänktes dock ribban för aftonen långt innan någon av dem kom upp på scenen.

En viss nivå av sexism i humor verkar man få leva med, och att normbrytande tänkande ofta får stryka på foten i komedins namn är tyvärr inget nytt. Men någonstans finns det alltid en gräns, och här drar jag min.

När den erkände komikern Sven Brundin kliver upp på scenen och inleder med att upprepade gånger göra sig rolig på bekostnad av ett barn i publiken blir känslan den att han inte vet vad sparka uppåt betyder. Denna känsla kokar bokstavligen över när han några turer senare kläcker ur sig: "eller så kanske man kallar sig 'hen'... om man har problem". Denna lustighet följs upp med en redig bunt bögskämt, och någonstans där slutar jag lyssna.

Det är klart att publiken skrattar, skämten är ju skrivna till dem – inte om dem. Hela situationen är så otroligt symptomatisk för ett offentligt klimat där normen får diktera vad som är roligt och vad man med tabuts tjusning som extra humorbränsle kan skratta åt. De andra, de som skämten trampar på, är ju inte där. De hör inte. Och gör de ändå det så får de väl tåla ett skämt - herregud. Men det är inte ett skämt en gång, det är många och hela tiden. Och människorna på vars bekostnad skämten dras är faktiskt visst där, de hör faktiskt.

Därför blir det extra ofräscht när Sven Brundin - en komiker med återkommande bokningar på Norra Brunn på detta vis ägnar en stor del av sin scentid åt att sparka nedåt för att vinna några billiga, skuldmedvetna skratt från publiken. Då får extranumret av gruppen Pop och Rock-kören, när de strax därefter framför Twisted Sisters "We're Not Gonna Take It", ett extra lager av betydelse. För det är precis så jag känner: det får faktiskt vara nog nu.