Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oj, vad slitigt - men kul

/
  • I stafetten gäller det att springa med motvikt, dra och gå skottkärra. Förlorande lag tvingades till armhävningar. Vem ger sig först?

-Får ni yrsel eller blir illamående så sitt ner ett tag. Det är bara syrebrist, säger Korpenledaren Maria Åkerblom.
Jag har hamnat på bootcamp och undrar, säkert precis som de andra i gruppen, vad jag har här att göra.

Annons

Missanpassade tonåringar i USA får åka på bootcamp. De drillas stenhårt av snaggade militärer som skriker så fradgan stänker. Maria Åkerblom är varken snaggad eller skrikig men hon är stentuff.
Bootcamp har funnits på programmet i ett år. I förklaringen till passet skriver Korpen: "Tuff styrke- och konditionsträning med kroppen som redskap. Träningsvana krävs!" Jag har gått på ETT motionspass tidigare. Resten av deltagarna är tre killar och tio tjejer. Tjejerna är vältränade simmare och snittåldern är knappt 20 år. Så frågan är berättigad - vad gör jag här?! Svaret är att om man inte provat vet man inte vad det är. Därför provar jag - en gång!
Tyvärr är det ofta få deltagare på bootcamppassen. Maria tror hon vet varför.
- Jag har kört bootcamp med fotbollslag och kört så de har kräkts. Ryktet har gått och så törs de inte komma. Men man kan köra på sin egen nivå och jag anpassar mig efter gruppen.
Precis. Jag kör efter min egen nivå så får andra tycka att jag fuskar. Men för mig handlar det om att överleva. Maria kör igång och ser till att vi bli uppvärmda, i mitt fall på gränsen till överhettad.
- Hur många orkar ni, hojtar hon mitt i armhävningarna.
- Två, piper tjejen bredvid.
Jag nickar instämmande. Två till kan jag klara.
- Bra, då kör vi 20, säger Maria.
Hon är lite som Gunde Svan i Fångarna på Fortet när han hojtade "skynda, skynda" för att få deltagarna att prestera över sin förmåga.
Det är dags för stafett. Vi ska släpa och dra varandra, hasa och åla. De med WCT-brallor glider lätt. Mitt lag har det svårt. Vi förlorar och tvingas till armhävningar. Förlåt, det var mitt fel! Men stafett gillar jag. Brukar ge järnet men orkar inte riktigt den här gången.
Någonstans mitt i passet känner jag ett lätt illamående. Inser att jag ätit för lite. Energinivån är på tok för låg och här behövs all energi som går att få.
Nu har visselpipan kommit fram och vi fortsätter slita med den egna kroppen som motvikt . Med den här metoden är skaderisken minimal. Ben, mage, armar, rygg. Maria blåser när vi ska byta moment och hon räknar ner vilket känns bra. Vet man hur många sit ups det är kvar är det lättare att orka. Mellan momenten finns några sekunder för vatten och återhämtning. Så plötsligt ropar hon att nu är det två låtar kvar sedan är det dags för stretching. Jag ser ljuset i tunneln även om en svettridå skymmer sikten. Jag tror jag kommer att överleva och enbart tack vare att jag fuskat en hel del. Men jag tror att det här är en träningsform som snabbt ger resultat. Några gånger till och jag hade säkert klarat mig betydligt bättre.
Övningarna är inspirerade av militär hinderbana. De är lätta att förstå och variationen är mycket bra med uppvärmning, liten tävling, styrka, kondition och smidighet. Den här typen av träning gillar jag även om just det här passet är för tufft för mig. En lightversion efterlyses och gärna med lite högre snitt ålder.

Mer läsning

Annons