Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Omställning

Annons

Det tar ett halvår att ställa om sig.

Det har mina vänner som redan är seniorer berättat. Så lång tid tar det för hjärnan att koppla om, att släppa greppet och kontrollbehovet, det som arbetslivet har sett till att ruta in och organisera. Och jag börjar förstå att de nog har rätt.

Efter snart fem månader utan fast anställning kan jag tillbringa hela förmiddagen med att läsa tidningar, utan dåligt samvete. Fast det är vanlig vardag och ingen helg. Och jag kan lägga en extra patiens på datorn utan att få ångest.

Just nu sitter jag på Tåg i Bergslagen, på väg mot Falun och min kurs i Muntlig språkfärdighet i franska. Framför mig har jag min extralilla bärbara dator. Fördelen är att den väger under kilot och är så liten att den utan vidare får rum i en vanlig väska.

Nackdelen är att skärmen är liten och därmed också texten. Inte bra för ögon som börjar vilja ha stor text. Tangentbordet är också i minsta laget, så det blir en del felslag. Men fördelarna överväger. Här kan jag utnyttja tågtiden till att skriva en krönika.

Och tänk så suveränt att kunna åka med Seniorkort ända till Falun. På järnvägsstationen ska tågbussen vänta som tar mig ända till Högskolan vid Lugnet. Senast var tåget försenat och bussen hade gått. Då fick jag istället en härlig promenad i sällskap av en kurator som också skulle till Högskolan.

Egentligen skulle jag ha åkt varje vecka till Falun men vi var bara tre som anmälde oss till den fysiska kursen. Resten av gänget läser på distans och får sina föreläsningar på datorn. Nu träffar Franziska från Tyskland och Karolina från Tjeckien och jag vår lärare Monika ungefär var tredje vecka. Det blir nästan som en privatlektion.

Franziska och Karolina läser båda heltid vid högskolan och har studiestress inför prov och tentor.

Jag däremot kan plugga för mitt höga nöjes skull och skulle jag missa tentan är det inte hela världen. Men jag läser ju för att bättra på mitt uttal och min förståelse så att jag bättre kan uppfatta när fransmän talar franska, utan hänsyn till utlänningar och för att utöka mitt ordförråd. Så jag är helnöjd med situationen.

Vilken förmån att kunna få studera på den nivån, helt utan avgifter.

Jag läser en kurs vid högskolan i Gävle också, i Samtidens konst. Nya insikter och nya kunskaper, det är eftertraktansvärt.

Men nog har det skett en ändring i attityd till att gå i pension.

Jag kommer ihåg när vi senast hade studentjubileum, för sex år sedan. Då var det en hel del av killarna som glatt berättade att nu hade de gått i pension. En del av dem flera år tidigare.

Status då var att gå tidigt i pension och ägna livet åt golf och andra nöjen.

Idag är status att jobba några år extra. Fortsätta som seniorkonsulter eller i olika styrelser.

Status för de priviligierade, visst är det så?

Men greker och fransmän tycker nog som mina studentkamrater. Livet är så mycket mer än att bara jobba.