Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför flyr fritidspolitikerna sina uppdrag

Vi har via våra lokaltidningar blivit uppmärksammat att en allt större och ökande del av våra lokala fritidspolitiker flyr sina uppdrag.

Annons

 När man frågar den enskilde politikern som lämnat sitt uppdrag är ett vanligt svar att man inte får ihop det politiska uppdraget och den tid det tar i anspråk med barn, arbete och fritid och därför väljer bort det politiska uppdraget. Det finns ingen anledning att misstro att detta är vad den enskilde fritidspolitikern känner och upplever. Vi måste dock för att kunna förstå grundorsakerna försöka att förstå på vilket sätt det politiska arbetet i dag är helt annorlunda än det var innan Sveriges inträde i EU och därmed anslutningen till den nyliberala ekonomin där allt offentligt skall säljas och överlåtas åt marknaden att sköta.

När man avreglerade Riksbanken för att ta ett exempel så avsade sig riksdagen samtidigt sin möjlighet att påverka penningpolitiken. På det kommunala planet inträffade exakt samma sak i och med att kommunerna fick för sig att politikerna inte begrep sig på att driva kommunala energibolag utan att detta svåra ämne måste lämnas över till direktörer i de nybildade energibolagen. Detta innebar naturligtvis att kommunalpolitikens betydelse minskade i samma takt. Det finns mängder med exempel på politiska uppdrag som de borgerliga tillsammans med socialdemokratiska politikerna helt frivilligt avsagt sig och därmed utarmat den politiska demokratin. Något så viktigt som bostadspolitiken har man också avsagt sig och överlämnat åt marknaden att sköta med ett katastrofalt resultat. Denna politiska utarmning har även spridit sig till de politiska partierna och deras inre arbete. Inget svenskt politiskt parti har i detta hänseende gått så långt som det socialdemokratiska partiet. Man har medvetet suddat ut gränsen mellan politisk och affärsmässig verksamhet. Det är ingen slump att utav de statsråd som fanns i Göran Perssons socialdemokratiska regering så återfinns en majoritet av dessa i dag som framstående affärsmän. Den förre statsministern är som bekant anställd som PR-makare, Tomas Östros återfinns som bankdirektör. Jan Nygren sadlade om och blev vapenförsäljare, Pär Nuder fick ett nytt och mer välbetalt jobb hos Wallenberg. Detta gift har också spridit sig in i partiets inre arbete. Inför valet 2006 frågade det socialdemokratiska partiet väljarna om de inte ville bli socialdemokraternas sponsorer och sponsoravgiften var liktydig med medlemsavgiften, detta politiska fördärv fick den förre socialdemokratiske kulturminstern Bengt Göransson att i Aftonbladet ställa frågan. Är vi inte medlemmar längre, har vi förvandlats till sponsorer

Ett annat mycket aktuellt och förfärligt exempel på förfallet är när det socialdemokratiska partiet till riksdagen och allmänheten skulle presentera sitt alternativa budgetförslag så presenterades det som en affärsplan för Sverige. Politik kan ju allmänheten ha synpunkter på, något helt annat är att försöka begripa sig på en affärsplan som omfattar 100 tals miljarder.

Ett annat och lika tydligt exempel på hur politikerna avskaffar sig själva till förmån för marknaden är den dispyt som just nu drabbar Centerpartiet och dess nyvalde ordförande, Annie Lööf. Det är några centerpartistiska kommunalråd som protesterat mot att regeringen vill frånta kommunerna rätten att själva bestämma över vilken äldreomsorg de skall bedriva. Annie Lööf har tillrättavisat dessa kommunalråd med att meddela att kommunerna måste privatisera dessa områden enligt LOV, lagen om valfrihet och därmed än en gång minskat de kommunalpolitiskt aktiva inflytande.

Att vi fortfarande har politiskt aktiva på riksplanet som ännu inte avsagt sig sina uppdrag i samma utsträckning som de på kommunal nivå beror ju på att riksdagen förvandlats till en alldeles utmärkt språngbräda rakt in i näringslivets trygga famn. Så lätt är det inte på kommunal nivå, därför avgår man. Uppdraget blir i konkurrens med de mesta av vad man normalt sysslar med på fritiden meningslöst. Detta är en mycket stor fara mot demokratin av den enkla anledningen att de som för första gången tar på sig ett kommunalpolitiskt uppdrag har en vision och vilja att förändra något. En vilja som effektivt och snabbt mals ner till blinda förhoppningar av EU:s nyliberala politik, en politik som de borgerliga och socialdemokraterna tävlar med varandra om att bäst kunna följa. Något som i årets debatt om budget/affärsplan märks när socialdemokraterna menar att Anders Borg är oansvarig då han äventyrar överskottsmålet.

Vi som med oro ser på utarmingen av det politiska livet måste oavsett ideologisk grunduppfattning kunna ena oss i kravet att politikerna måste återta makten och därmed en gång för alla stoppa den nyliberala EU ekonomin vars enda ledstjärna är att allt skall privatiseras och säljas. En politik som i dagarna förslavar Greklands, Spaniens, Irlands, Portugals och Italiens invånare, ja man har till och med avskaffat de allmänna valen då man avsatt sittande premiärministrar för att ersätta dem med ekonomiska experter. När sådant har hänt i Latinamerika brukar vi tala om statskupper.

Lars Lundberg

Sveriges Kommunistiska Parti, Gävle

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons