Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En allvarlig anklagelse

Annons

Henry Engler går här i svaromål angående uppgifter i en DN- artikel den 10 april samt en artikel i Gefle Dagblad den 12 april.

Mitt namn är Henry Engler. Jag var medlem av Tupamarosgerillan (1969-1972) liksom Uruguays nuvarande president, hälsominister, utbildningsminister, försvarsminister, inrikesminister, chefen för Uruguays SÄPO, senatens talesman, många senatorer och riksdagsledamöter i Uruguays regering.

De flesta av oss har suttit upp till 13 år i fängelse under en av de värsta militärdiktaturerna i Latinamerika. Tupamaros ingår i dag i den vänsterallians som har majoritet i regeringen. Vi är alla stolta över att vara Tupamaros. Vi alla har tagit ansvar för allt som Tupamaros har gjort sedan den grundades, inklusive avrättningen av Dan Mitrione.

Jag och andra gerillamän blev dömda av militärdiktaturen för denna avrättning. Vi fick aldrig träffa en advokat för att försvara oss för allt som militären anklagade oss för. Deras slutsatser var sanningen. Många av oss blev fruktansvärt torterade med syfte att få oss att erkänna. Jag satt 13 år i fängelse, elva helt isolerad, under så fruktansvärda förhållanden att den civila domstolen efter diktaturens fall 1985 räknade varje dag i fängelset som tre dagar, det vill säga 39 år.

Nyligen har en film gjorts som heter El Circulo, Cirkeln, och en bok med samma namn har publicerats vilka illustrerar dessa förhållanden. Filmen har vunnit många internationella priser.

Några av de militärer som anklagade oss sitter i dag i fängelse i Uruguay, dömda för försvinnandet av 174 människor, våldtäkt av många vänsteraktiva kvinnor och män, kidnapping av barn som försvann, tortyr, mord, etcetera., etcetera.

I tisdags togs en lag som gör det möjligt att döma de som fortfarande går fria av militärerna under diktaturen.

Enligt vad Wikileaks har publicerat har USA:s ambassad i Uruguay tagit militärernas information som sanning för att, 40 år senare, fortsätta det kalla kriget och försöka påverka Uruguays regering att inte ge mig någon politiskt post! Detta med syfte att pressa regeringen att inte fortsätta att kartlägga ett mord på en oskyldig kvinna, fru till en politiker som skedde 1976. Kvinnan drack från en förgiftad vinflaska som någon hade sänt. USA har hemligstämplad information omkring mordet som de inte vill lämna ut. Genom att ta upp avrättningen av Mitrione förväntade de sig att Uruguays regering skulle sluta kräva att informationen skulle offentliggöras. (Se: http://causaabierta.com.uy/index.php/2010121517648/Informaci%C3%B3n-General/wikileaks-y-uruguay-vinos-envenenados-y-engler.html)

Att informera sig som journalist bör vara viktigt och en professionell attityd. Att anklaga någon för mord baserat på information som erhållits under tortyr från militärer i en diktatur är en allvarlig sak.

Och varför detta intresse för något som hände för 40 år sedan och som de anklagade har blivit dömda och straffade för i det land där det skedde? Varför presentera detta som en nyhet? Vilka motiv har DN?

DN:s journalist ringde till mig för någon månad sedan när Wikileaks avslöjanden om påtryckningarna på Uruguays regering kom fram. Eftersom Uruguays regering inte går i USA:s ledband så fäste man inte så stor vikt vid informationen. Då sa Örstadius att han inte visste om DN hade intresse av att publicera något eller ej, då han gissade att hans chef inte var intresserad av vad USA tänkte om mig.

Jag tänkte också att det inte var aktuellt eller intressant och det blev ingen intervju. Han ringde igen för en vecka sedan och vi talade kort men han lovade mig att skicka manuset för att jag skulle kolla det innan han publicerade. Det gjorde han inte, vilket klart vittnar om hans oärlighet.

Jag skickade ett svar som DN inte har publicerat, inte heller de brev som DN fått från olika personer som har reagerat mot denna aggression mot mig har publicerats. DN-journalisten har via e-mail svarat dessa personer att artikeln inte handlar om titeln på den person som dödats utan om en kittlande affär som tog en ny vändning. Jag tror att de flesta tycker att det är en storskillnad mellan att beskriva en person som diplomat eller tortyrexpert.

Den kittlande affären skulle handla om apparater till ett cancercentrum där jag skulle vara GE:s nyckelperson, men uppgiften har inte ens kollats upp.

Jag arbetar inte för GE. Förmodligen handlar det om det PET-centrum (Positron Emission Tomografi) som jag är initiativtagare till och som sedan ett år tillbaka står färdigt, som har ritats av arkitekter i Gävle och finansierats av regeringen i Uruguay.

Jag är ordförande i PET-centrets Honorary Board där också Uppsala Universitet sitter samt hälsoministeriet i Uruguay.

För övrigt har jag ingen forskartjänst vid Uppsala Universitet utan jag är överläkare i nukleärmedicin på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Henry Engler

MD, PhD, Professor

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons