Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Farligt skämtsam liberal dogmatism

David Nyström missar att vårt samhälle bygger på en kompromiss mellan kapitalism och socialism, skriver Thomas Högman, Valbo

Annons

”Socialism hör nog historien till”, avslutar David Nyström sin krönika tillägnad Vänsterpartiet på ledarplats i GD 5/7. Denna dödförklaring motiveras av att dagens vänsterparti håller en liknande position inför friskolor som borgerligheten höll för 20 år sedan. Därmed är socialismen alltså död. Och vänsterpartiet en ofarlig motståndare som apar efter borgerliga sanningar med ett par decenniers fördröjning.

Även om detta bokslut över socialismen lätt kan (ska?) uppfattas som ett skämt, tyder närmare läsning av Nyströms ledare på att det socialistiska perspektivet, i dennes värld, är en relik som mest duger till att skratta åt.

Helt oförstående inför denna outgrundliga ideologi skriver han: ”...alla behöver en bank, precis lika mycket som en skola och en vårdcentral. Så varför inte, i sann socialistisk anda låta skatteverket ta hand om rubb och stubb?” Lite senare i krönikan skräms GD:s läsare för att ytterligare vinstreglering kan bli verklighet när det socialistiska fönstret väl står på glänt; rullstolstillverkning och medicintillverkning ges som exempel på branscher som kan tänkas stå på tur om vinster förbjuds inom skolan.

Men, hör och häpna David: Sverige är redan – precis som alla välfärdsstater – en så kallad blandekonomi där det socialistiska fönstret sedan länge står på glänt. Vårt samhälle bygger på en kompromiss mellan marknadsekonomi och socialiserad ekonomi, kapitalism och socialism.

En ovanligt stor andel av det sistnämnda har gjort Sverige till ett av världens mest jämställda länder där vi lyckats undvika både det planekonomiska diket på den vänstra, respektive det nyliberala diket på den högra sidan av vägen. Den svåra balansakten, där rullstolstillverkningen ändå går fri, motiveras av insikten att den fria marknadslogiken inte alltid och inom alla områden genererar mer gott än ont för samhället.

En liberal grundpelare är individens frihet. En socialistisk är det klasslösa samhället. Den social-liberala kompromissen ger visionen om ett samhälle som kanske förvisso inte kan vara helt jämställt, men där alla medborgare åtminstone i så stor utsträckning som möjligt ska ha chansen att nå samhällets alla positioner.

Med detta socialliberala perspektiv behöver man inte vara särskilt röd för att oroa sig för valfrihet inom skolan, eftersom man vet att socioekonomisk bakgrund utövar stort inflytande över huruvida dessa fria val utnyttjas (eller inte utnyttjas.) Och därmed att en medborgares framtid avgörs av hennes bakgrund i större utsträckning med ett fritt val än utan det. Och vår bakgrund, den väljer vi ju som bekant inte.

Och ärligt talat. Fria val inom sjukvården. Vad betyder det? Vill inte alla bara ha så snabb och kompetent sjukvård som möjligt? Producerar en fri marknad detta för alla och alltid eller bara för vissa? Finns det etiska komplikationer med vinstuttag – att tjäna pengar på sjuka människor? Vilka önskade respektive oönskade mekanismer följer med en vinstdriven marknad?

Det kommer alltid att vara svåra frågor om var gränsen mellan staten och marknadsekonomin ska dras i en ambitiös välfärdsstat. Men det är precis dessa frågor som måste ställas i det samhälle som har förstått värdet av både liberalismens och socialismens ideal.

Om det ena eller andra perspektivet skämtas bort, kommer vi snart att finna oss själva i ett dike vid sidan av vägen. Om det blir det vänstra diket som David Nyström raljerar över, eller det högra diket han själv verkar längta till, känns ungefär lika illa. Det är inte socialism David Nyström borde dödförklara utan dogmatism.

Thomas Högman

Valbo

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons