Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Forskningen måste stå fri

Annons

SVANTE LOVÉN,

lektor i litteraturvetenskap vid Högskolan i Gävle, bemöter i en slutreplik Sven - Olov Daunfeldt i debatten om forskningens ställning på högskolan.

I en replik på mitt genmäle på en artikel av Niklas Rudholm och Sven-Olov Daunfeldt, så säger sig den senare ha ”svårt att förstå” att jag kan uppfatta den nuvarande inriktningen på forsknings- och utbildningspolitiken som antidemokratisk. Låt mig förtydliga: I universitets- och högskolesverige ser vi en tydlig styrning mot politiskt och kommersiellt styrd forskning. Forskare skall bli kunskapsentreprenörer, och väga in den eventuella kommersiella och samhälleliga nyttan i ett forskningsområde innan de vågar satsa på det. Trots att historien visar att denna kortsiktiga syn på forskning är kontraproduktiv (elektricitet, telefoni, och datorer är exempel på grundforskningens frukter) så genomdrivs den, med regeringens sanktion, vid lärosäte efter lärosäte, och sannolikt med störst entusiasm vid Högskolan i Gävle.

Våra meningsskiljaktigheter handlade ursprungligen om det ytterst diskutabla kvalitetssäkringssystem för forskning, så kallad bibliometri, som premieras inom detta nya kunskapssamhälle, men de går väsentligt djupare än så. För Daunfeldt tycks oförmögen att se bortom det omedelbart väg- och mätbara. Så här kan det låta: ”Vissa forskare i Sverige har valt att inte delta i den normala kunskapsspridning som pågår i forskarsamhället. För det första skriver de sina alster på ett språk (svenska) som talas av en försvinnande liten minoritet av jordens befolkning. För det andra publicerar de sina arbeten i en form (monografin) som i det närmaste försvunnit från vetenskapens normala kunskapsspridning. Vi anser att detta är slöseri med våra gemensamma resurser eftersom forskningsresultat inte sprids till största möjliga vetenskapliga publik.” Alltså: Ett verk om till exempel svensk språkhistoria skall skrivas på engelska, eftersom antal läsare är det enda som räknas! Monografier (längre studier i bokform) underkänns, eftersom det skrivs så få! Många läsare = bra forskning. Jag kan inte påminna mig någonsin ha stött på en mer enögd syn på forskning formulerad inifrån ett lärosäte.

Därför kan jag ta på allvar Daunfeldts fråga om jag inte oroar mig för att högskolan skall gå miste om ”framgångsrika” forskare, eller att framgångsrika forskargrupper skall subventionera ”mindre framgångsrik forskning” för andra forskare – eftersom vi menar helt olika saker med ”framgång”. Och jag ser det inte som något i sig eftersträvansvärt att högskolan skall försöka få ut så mycket statliga pengar som möjligt – inte om det innebär att man offrar etik och integritet på det marknadens altare.

Det är, slutligen, inte så konstigt att Daunfeldt har ”svårt att förstå” min bedömning av den rådande forsknings- och utbildningspolitiska utvecklingen som antidemokratisk. Hans eget demokratibegrepp är nämligen lika förkrossande entydigt som hans forskningsbegrepp: Majoriteten har beslutat om detta, alltså kan det inte ifrågasättas. Principen är glasklar: Flest är bäst, och ska ha mest! Med den horisonten är det naturligt att förfalla till insinuationer, som att min egen demokratisyn är baserad på personliga preferenser. Jag gitter inte bemöta detta.

Men så mycket står klart: Det fria kunskapssökandet, som traditionellt utgjort universitetens och högskolans själva grundval, går hand i hand med den demokratisyn som bygger på föreställningen om den informerade, självständigt och kritiskt tänkande medborgaren. Det är denna medborgare som akademin kan och bör fostra, i Oxford, i Uppsala, i Gävle. När politikens och näringslivets nyckfulla agenda tillåts byta ut den uppgiften mot krav på ”anställbarhet” med flera krassa ekonomiska hänsyn avtrubbas samhällets demokratiska instinkter. Akademin blir ytterligare en av de offentlighetens aktörer som prisger sig åt marknadens logik. Är det det vi vill ha?

lektor i litteraturvetenskap, Högskolan i Gävle

Därmed drar vi alltså streck för debatten.

pol. red.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons