Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inför en nollvision för barnmisshandel

/

Annons

Ingela Thalén och Göran Harnesk,

representerar BRIS om hur barn måste skyddas i vårt moderna samhälle...

svenska anti-agalagen och FN:s konvention om barnets rättigheter som fyller 30 respektive 20 år. BRIS gläds åt dessa milstolpar samtidigt vi tvingas konstatera att glappet är stort mellan rättigheter i konventionsartiklar och lagparagrafer jämfört med det bristfälliga skydd som samhället och vuxenvärlden ofta kan erbjuda. Det är tydligt i vår djupanalys av dokumentation från Barnens Hjälptelefon, BRIS-mejlen och BRIS-chatten under föregående år i BRIS-rapporten 2009.

Grundandet av BRIS år 1971 var ett direkt svar på samhällets oförmåga att stoppa barnmisshandeln efter en dödsmisshandel av en treårig flicka. Vårt pionjärarbete när det gällde att vara en nagel i ögat på ansvariga politiker och sociala myndigheter bidrog starkt till att Sverige som första land i världen år 1979 fick ett totalförbud mot barnaga.

Under åren som gått har dock allmänhetens acceptans av våld mot barn i uppfostrande syfte ökat och så har även polisanmälningarna mot barnmisshandel. Enligt Brottsförebyggande rådets (Brå) statistik anmäldes 10 419 fall av barnmisshandel av barn upp till 14 år under år 2008. Särskilt stor är ökningen vad gäller de små barnen, med 23 procent fler anmälningar än året innan. Orsakerna till ökningarna kan man spekulera i, men vi vet att de slagna barnens situation över tid är sig lik.

barn ständigt lever i oro för våldets oberäkneliga natur, som kan innebära slentrianmässigt vardagsvåld till livsfarliga angrepp med redskap och tillhyggen. De lever också i en familjehemlighet som ofta bara barnet, förövarna och BRIS känner till. Barnen vill både få ett slut på eländet samtidigt som de många gånger skuldbelägger sig själva och skyddar familjen. Samtidigt vet vi att vuxna gärna blundar för vad som sker.

pappa slagit mig. Jag har berättat för några vuxna jag känner, men de tror inte på mig. När kompisar frågar hur jag mår, så orkar jag inte förklara, så jag ljuger och säga att allt är okej. Annars blir det nog ännu värre menar mamma”. Då som nu sker nästan all barnmisshandel inom hemmets väggar med någon av föräldrarna, eller båda, som den vanligaste förövaren.

pappa är jag rädd för att gå hem. Jag såg när lillasyrran fick stryk av pappa och har sedan dess haft en klump i magen. Tror ni det kan hända igen? Jag är rädd”. BRIS uppfattning är att det har blivit svårare för utsatta barn att hitta nätverk, i kombination med att de nedskärningar som gjorts inom bland annat skolhälsovården inte har åtföljts av några upprustningar. Har Sverige en nollvision för trafikdöden måste vi kunna ha detsamma för barnmisshandeln.

Men framförallt måste stödinstanserna kring barn och unga upprustas.

hjälp tidigt och här spelar barnhälsovården och skolhälsovården en viktig roll i att känna igen tecken och symtom på att barnet utsätts för våld. Därför kräver BRIS en ökad kunskap hos barnhälsovården och elevhälsan om våld mot barn, samt en ökad kunskap om hur de ska kunna hjälpa och stötta barnet.

Barn får heller inte lämnas ensamma i sin utsatthet. Många av de utsatta barnen lever i familjer som inte fungerar på grund av bland annat missbruk, psykisk ohälsa eller kriminalitet.

samhället, som vuxenpsykiatrin eller rättsväsendet, kommer i kontakt med föräldrarna, missar samhället att det finns barn i familjen. BRIS kräver att samhällsinstanser ska ha checklistor att följa vid kontakter med vuxna som har ansvar för barn för att garantera att barnens situation synliggörs och att deras behov av långsiktigt stöd, skydd och trygghet möjliggörs.

ordförande

BRIS förbundsstyrelse

generalsekreterare

BRIS

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons