Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Landets uthållighet och politikernas ansvar

Annons

Försvarsminister Karin Enströms uttalanden om försvaret vittnar om hur låst hon är i realiteten. När nu ÖB äntligen säger sanningen om vår extremt dåliga uthållighet, då borde hon åtminstone kunna säga att hon skall undersöka hur det förhåller sig! Istället tvingar hon ÖB att delvis dementera sitt tidigare uttalande med en halvlögn och sedan går hon ut med en egen lögn!

I sitt andra, dikterade ?, uttalande sade ÖB att den låga uthålligheten var motiverat av att de flesta i vår omgivning gör på samma sätt. De flesta innefattar inte Ryssland, som de flesta svenskar torde betrakta som den enda realistiske anfallaren, eftersom de har upprustat kraftigt under Putin-åren! Dessutom kan man inte i en så allvarlig fråga försvara sina egna dumheter med att andra är lika dumma! Vi som var med minns 1939!

När andra världskriget var slut kunde vi mobilisera 150.000 män och kvinnor(lågt räknat) och ställa upp med c:a 30 brigader och ett starkt, men ålderstiget, hemvärn. Vi hade huvuddelen av samhället organiserat i ett totalförsvar med krigsmakten, civilförsvar, hemskydd, reservpoliser, frivilligförsvar mm mm. - Idag kan armén mobilisera i storleksordningen 10.000 män och kvinnor och ställa upp med 8 bataljoner och ett reducerat hemvärn. Dessutom är svenska folket inte vare sig vapenkunnigt eller har insyn i vad försvar är för något, vilket starkt påverkar de psykologiska effekterna av ett hot utifrån! Allt tal om ett förstärkt försvar är bara dimridåer för att dölja sanningen! VARFÖR agerar våra förtroendevalda så?! Är det bara politiska poäng som räknas?
Sanningen om våra stackars åtta bataljoner är att just en veckas uthållighet står i deras TOEM, d v s målsättning! Sedan måste de reorganiseras! För deras reorganisation finns varken planering, ledning, personal eller materiel. Man har slaktat såväl brigader som försvarsområden, som skulle planera och leda den. Våra eventuella reserver av personal är inte utbildade, eftersom vi avskaffat värnpliktssystemet och dessutom har våra bataljoner redan vakanser i utgångsläget. Våra reserver av materiel har vi skänkt till Baltikum, med effekten att vi måste köpa utifrån. I ett krisläge kommer ingen att vilja sälja krigsmateriel, eftersom de behöver det själva!

Det talas mycket om hjälp utifrån. Inget land kommer vilja hjälpa den som inte själv vill anstränga sig! Vi har ju inte vare sig planerat för eller skaffat resurser för att ta emot hjälp, mer än möjligen flyg i norra delen av landet!

Den civila delen av planeringen, d v s livsmedel, drivmedel, bränsle, import, kommunikationer, personal-och råvaruförsörjning för industrin, civilförsvaret och driften av samhället mm mm har varit nedlagd i ett par decennier. Hur många har ett rustat skyddsrum idag? Först nyligen har MSB börjat upptäcka att det finns ett behov av planering!!

Hur lång tid tar det då att reparera alla dessa brister? Ja, inte klarar vi det på den tid som det behövs för ett annat land att med överraskning ta hand om och hjälpa oss att sätta upp ett (rött?) försvar värt namnet! Man har brukat räkna med 15 år, men då måste i huvudsak infrastrukturen finnas. Även den har vi lagt ned – utbildningsanstalter, staber, kunnig personal osv. Hotet, eller avsaknaden av dagens hot, behöver långt mycket kortare tid på sig för att uppstå!

Detta är den sanning som yrkesfolk känt till sedan 20 år och dessutom finns mängder av erfarenhet från mellankrigstiden! Så när ÖB för en gångs skull lämnar sin politiska lojalitet för att tala om vad sanningen är, då skall inte politikerna försöka gömma sina egna brister i arbetet genom att tvinga ÖB att ta tillbaka! Politikernas stora ansvar är att de mörkat vad de egentligen känt till och tystat all väsentlig debatt!

Jag skulle vilja se någon hög jurist väcka talan mot stats-och försvarsministrarna i de senaste regeringarna och med stöd av Regeringsformen (t ex 1 kap 2 § och 10 kap 9 §) ställa dem till svars för brister i tjänsteutövningen!
Vad det handlar om är i vilket land våra barn och barnbarn skall få leva och vem som skall ta över efter dagens svenska politiker!

Per Ribbing, 81
Kungsgården
Pensionerad överstelöjtnant från två nedlagda regementen

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons