Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lättvindigt, Beckman och Backman

Göran Fransson fortsätter att debattera högskolan

Annons

I sitt senaste inlägg i GD 22/9 gällande Högskolan i Gävle och frågan om samgående med något universitet, hänvisar Lars Beckman och Hans Backman till kritik mot högre utbildning som Mats Alvesson, professor i företagsekonomi, lyft fram på DN-debatt.

Beckman och Backman väljer dock, som jag ser det, att åter igen att bara belysa det som stödjer deras argumentation och bortse från det som inte stödjer den.

Alvessons kritik riktas mot hela den högre utbildningen – både högskolor och universitet, men Beckman och Backman väljer att tala om högskolor.

Noteras bör också att den studie som såväl Alvesson som Beckman och Backman relaterar till är genomförd i USA, inte Sverige.

En av Alvessons poänger är dock utmaningen att få studenter att anamma ett kritiskt tänkande, vilket bland annat handlar om förmåga att resonera, hur fakta används och att tänka kritiskt.

Jag delar fullt och fast Alvessons åsikter i fråga om vikten av dessa förmågor och det var också motivet till varför jag kritiskt börjat granska bakomliggande drivkrafter, faktahantering, argument och argumentationsteknik i Bäckmans och Backmans debattartiklar.

I inlägget försöker åter Beckman och Backman argumentera för universitetsidén genom att bland annat framhålla reaktioner från medarbetare och studenter från såväl Högskolan i Gävle som något universitet.

Hur omfattande eller representativa dessa reaktioner är framgår inte. Om någon undersökning i frågan har gjorts bland studenter och medarbetare vid Högskolan i Gävle och från något universitet tar jag gärna del av hur Beckman och Backman har systematiserat informationsinhämtandet, hur många som ingår i studien, hur representativa de är och exakt hur de uttrycker sig.

Om det är frågan om argumentering av anekdotisk karaktär, så har det föga vetenskapligt värde, men är tyvärr ofta ett vanligt retoriskt drag. I detta anser jag också att det är bekymmersamt att Beckman och Backman som beslutsfattande politiker så lättvindligt verkar bortse från Högskoleverkets granskningar av kvalitet, som visar styrkor och brister vid såväl högskolor som universitet, för att istället lyfta fram sina egna personliga möten.

I debatten har också framförts att minskande ungdomskullar utgör ett problem för högre utbildning.

Denna höst var 46 procent av de sökande till kurser vid Högskolan i Gävle 24 år eller yngre. Motsvarande siffra för Uppsala universitet är 76 procent.

I den mån minskade ungdomskullar är ett problem, borde så inte minskande årskullar vara ett större bekymmer för Uppsala universitet än för Högskolan i Gävle?

Till saken hör att man inte kan diskutera demografiska frågor som om det skulle finnas en direkt korrelation mellan antalet ungdomar i en årskull och antalet platser inom högre utbildning.

Politikernas reaktioner på minskade/ökande ungdomskullar – det vill säga de beslut de tar och de styrningsmekanismer de inför – torde ha större påverkan på högre utbildning, än ungdomskullarnas storlek i sig.

När politikers makt är så stort, gäller det att förvalta det ansvaret väl och ta beslut utifrån välgrundad fakta.

Göran Fransson

Lektor i didaktik vid

Högskolan i Gävle,

tillika docent i pedagogik vid Stockholms universitet

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons