Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

M sviker försvaret

Vad har alliansregeringen för långsiktiga planer när det gäller försvaret av Sveriges gränser?

Annons

Som mångårig sympatisör till Moderata Samlingspartiet känner jag mig lite sviken av de Nya när det gäller satsningen på försvaret. Finns det någon hemlig agenda när det gäller den ensidiga satsningen på Jas Gripen? Är det ett rent industristöd eller är Jas Gripen en pusselbit i ett gemensamt försvarssystem inom EU eller rent av Nato? Eller tror Sveriges Riksdag att ett modernt försvar består av superpresterande flygmaskiner och lite hemvärnssoldater? Ibland kan det vara bra att tänka tillbaka och se vad som hände i ett av våra granländer - Finland.

Efter att ha ockuperat de tre Baltiska staterna anföll Sovjet Finland den 30 november 1939. Den Sovjetiska visionen var att den från kapitalismens ok befriade arbetarklassen i Finland skulle omfamna erövrarna och ta makten. Nu blev det inte så utan i stället att ett enat land försvarade sig med kraft och det så kallade Vinterkriget blev en stor besvikelse för angriparen. Ryssen lärde sig och efter ett bättre organiserat anfall på Karelska näset tvingades Finland acceptera en fredsuppgörelse den 13 mars 1940 som innebar att stora delar av det egna landet annekterades av Sovjet.

Den 9 april 1940 anföll Tyskland Danmark och Norge som ockuperades i sin helhet och den 10 maj samma år anföll Tyskland Västeuropa som snart var utslaget. Under juni-juli 1940 annekterade Sovjet de tre baltiska staterna som upphörde att existera.
Finland var fortfarande ett fritt land tack vare den starka försvarsviljan men kände hotet från öster. Tysklands stora framgångar skrämde Ryssland/Stalin och ökade Hitlers aptit. Den 18 augusti 1940 inledde Finland och Tyskland ett informellt (hemligt) samarbete och nästan ett år senare, den 22 juni 1941, anföll Tyskland Sovjetunionen.
Några dagar senare den 25 juni fällde 500 Sovjetiska plan bomber över Finland och fortsättningskriget hade börjat för Finland. För Finland blev det ett lågintensivt men långvarigt krig med stora landvinningar och med 300.000 tyska soldater i norr för att angripa Murmanskområdet med sin viktiga hamn. Den så kallade Svirfronten kom till där ryska och finska soldater låg och tittade på varan i nästan tre år.

Krigslyckan vände och den 9 juni 1944 anfaller Sovjetunionen än en gång Finland på Karelska näset med stora framgångar de första 10 dagarna då Viborg intas. Men sedan tog det stopp för ryssen och den 15 juli upphörde anfallen och ryska förband drogs tillbaka för att användas i anfallen mot Berlin.

Johan och Jan Christian Lupander har i boken Karelska näset 1944 beskrivit vad som hände under de fem veckorna mellan 9/6 och 15/7 då Finland räddades undan 50 år av kommunistiskt förtryck. Visst hade man vapen och flyg (tyska plan) till hjälp men framförallt soldater (många välutbildade) och befäl med gedigna kunskaper. Under kriget förlorade Finland 95.000 militärer och 2.000 civila.

Våra riksdagsmän borde läsa boken och då särskilt de unga, som Elin Lundgren (S) och Tomas Tobé (M). Man brukar säga att framtidens krig blir helt annorlunda än de gamla. Men som vi senast sett i Libyen och nu i Syrien är det fortfarande krig man mot man som gäller. En liten episod i boken från de första dagarna i juli 1944 vid älven Vuoksen visar det: Högre befäl ringer och frågar hur det ser ut och får svaret jo, vi är fem soldater kvar inklusive mig och blir uppmanad håll ställningen.

Björn Frankson
Harnäs

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons