Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Miljonslöseri

Om lönerna sätts utan tydlig koppling till medarbetarnas arbetsinsats, eller om löneökningarna smetas ut lika för alla, är lönekostnaderna just bara en kostnad, skriver Annika Elias, ordförande i Ledarna.

Annons

I en undersökning vi i chefsorganisationen Ledarna genomförde nyligen fann vi att en stor del av lönerna i vården, skolan och omsorgen i Gävleborg i praktiken är bortkastade pengar.

Löner är den klart största budgetposten för Gävleborgs kommuner och landsting – många miljoner varje månad. Därför måste lönerna användas för att styra och utveckla verksamheterna. Om lönerna sätts utan tydlig koppling till medarbetarnas arbetsinsats, eller om löneökningarna smetas ut lika för alla, är lönekostnaderna just bara en kostnad. Men om medarbetare som anstränger sig och tar ansvar – och de är många i vården, skolan och omsorgen! – ser en tydlig koppling mellan sin egen prestation och vad som står på lönebeskedet kommer motivationen att bli högre och verksamheterna fungera bättre.

I vår undersökning uppger dock sju av tio offentliganställda att de har liten eller ingen möjlighet att påverka utfallet när de har lönesamtal. De flesta upplever samtalet som ett rent informationsmöte där de blir meddelade sin nya lön. Detta trots att syftet med lönesamtal är att chef och medarbetare tillsammans ska utvärdera det senaste årets prestationer och resultat. Som en av de svarande i undersökningen beskriver det: Det blir några hundra upp oavsett vad man gjort på jobbet, vad man säger i lönesamtalet och hur nöjd chefen är.

Det finns flera förklaringar till att lönesättningen fungerar så dåligt. Lönesamtalet är ett spel för gallerierna eftersom lönen förhandlas mellan fack och arbetsgivare och kommunen bestämmer vad vi ska få är två återkommande svar från vår undersökning. Och precis så ser det alldeles för ofta ut.

De flesta kollektivavtal dikterar löneökningar på kronan, och ofta också hur pengarna ska fördelas. Men även när avtalen lämnar utrymme för individuell lönesättning, slår kommuner och landsting ofta ändå fast en procentsats som de lönesättande cheferna måste hålla sig till. I stället för att betrakta lönerna som en investering som leder till utveckling och goda resultat, ses de som en ren kostnad – med resultatet att det blir just så.

Vi vill gärna veta hur den politiska ledningen i Gävleborgs kommuner och landsting tänker stoppa detta slöseri. Tycker landstingsråden Eva Tjernström och Tommy Berger att det är rimligt att sju av tio offentliganställda beskriver lönesamtalen som ett spel för gallerierna? Vilka åtgärder tänker Gävles kommunalråd Carina Blank vidta för att förhindra att kommunerna och landstingen bakbinder de lönesättande cheferna? Vad gör kommunalrådet Peter Kärnström för att lönerna i Sandviken ska kunna bestämmas i dialog mellan chef och medarbetare i just lönesamtalen, utifrån prestation och resultat, istället för att dikteras uppifrån?

Vi ser fram emot svar, och det gör sannolikt skattebetalarna i Gävleborg också.

Annika Elias

Ordförande Ledarna

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons