Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monarkin är oförarglig

Allt sedan ätten Bernadotte tillträdde den svenska tronen har vi haft fred, skriver Björn Frankson, M, i en replik till GD:s krönikör Hans Lindblad

Annons

Hans Lindblad tog i en krönika i GD den 13/4 heder och ära av dynastin Bernadotte. Det är inte första gången Lindblad uttrycker sig negativt – för att inte säga hatiskt – mot den familjen. Jag undra varför han är så negativ mot vårt kungahus?

Om vi börjar med Jean Baptiste Bernadotte, en av Napoleons marskalker, som blev Sveriges kung 1818 men styrt som kronprins sedan 1812. Han kom till det utfattiga Sverige med fickorna fulla av pengar och med namn om sig att vara en framstående krigare och fältherre. Men sedan den tiden, eller mer exakt sedan 1813, har Sverige aldrig deltagit i något krig. Var det den första Bernadottes stora fel, Hans Lindblad?

Sonen Oskar I, som tillträdde 1844, införde kvinnlig arvsrätt och allmän folkskola. Han ansågs vara väldigt liberal för sin tid och lyckligt gift men med några kända älskarinnor och allmänt ointresserad av att slåss och kan knappast ha retat Lindblad.

Äldste sonen Karl XV var också allmänt fredlig, älskade att jaga i glada vänner sällskap och umgicks hellre med väna kvinnor än med militärer. Hur retade han Lindblad?

Karl XV hade inga söner men väl döttrar och fick lämna över riket till Oskar II som inte heller ville slåss. Vilken mes, Hans! Han gav upp Norge 1905 utan att slåss.

Så kommer vi då in på den kontroversielle Gustaf V som satt på Sveriges tron mellan 1907 och 1950. Han ville stärka det svenska försvaret och drev sin uppfattning så hårt att regeringen avgick 1914. I och med krigsutbrottet 1 augusti 1914 så förläts Gustaf V för sitt brott mot att inte följa regeringens vilja då även regering och riksdag förstod vikten av ett starkt försvar. Kan inte också Hans Linblad förlåta honom?

Sonen Gustaf VI Adolf som tillträdde vid 68 års ålder 1950 och som mest var intresserad att gräva efter fornlämningar i Italien eller odla rosor och Rododendron på Sofiero utanför Helsingborg kan väl i rimlighetens namn inte heller ha retat upp Lindblad?

1973 efterträddes han av sin sonson Carl XVI Gustaf som nu senast har väckt Hans Lindblads vrede. Inte lätt för en ung grabb utan far och omgiven av rika gossar i skolan att alltid komma rätt i livet. Han valde dock en vacker och begåvad kvinna till sin hustru och drottning, den första ofrälse drottningen i Sverige sedan Karin Månsdotter. Att hans kompisgäng snarare var rumlare än presumtiva akademiledamöter är bara att beklaga.

Man kan alltid diskutera hur stort inflytande våra kungar har haft på våra krig men nog är det så att dynastin Bernadotte inte har dragit in oss i sådana. Hoppas nu bara att vi i Sverige kan få leva i fred tillsammans med dynastin Bernadotte i ytterligare många år även om det sitter en Viktoria eller Estelle i stället för en Carl eller Gustaf på tronen.

Björn Frankson, M

Harnäs

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons