Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Omväg till arbete?

Annons

Sänkta arbetsgivareavgifter och offentliga investeringar ger snabbare sysselsättning än ytterligare jobbskatteavdrag, skriver Björn Franksson, M

I sin debattartikel i GD den 27 juli kommenterar Tomas Tobé min tidigare artikel där jag bland annat kritiserar nyttan av ytterligare jobbskatteavdrag. I motsats till mig lovordar Tomas Tobé fördelarna med jobbskatteavdragen. Särskilt framhåller han hur många nya jobb som skulle skapas om de som redan har jobb skulle få lägre skatt. Jag har svårt att se den effekten annat än som en stimulans av konsumtionen och därav följande arbetstillfällen i handeln. Att selektivt sänka skatterna för en grupp för att på så sätt göra det mer lönsamt att arbeta, som var meningen med de första, andra och eventuellt det tredje jobbskatteavdraget, var riktigt. Den effekten finns inte kvar vid ytterligare selektiva skattesänkningar.

Vill vi skapa fler arbetstillfällen är det bättre att sänka arbetsgivareavgifterna vilket ökar svenskt näringslivs konkurrenskraft och ger den offentliga sektorn utrymme för fler händer inom äldreomsorgen och sjukvården. Maud Olofsson kämpade för de idéerna.

Ett annat alternativ för ökad sysselsättning är offentliga infrastrukturinvesteringar. Som det nu är måste kommunerna gång på gång låna ut pengar till staten för att få igång investeringar i vägnät, järnvägsspår och hamnar.

För mig är det en självklarhet att sänkta arbetsgivareavgifter och offentliga investeringar snabbare ger sysselsättning än ytterligare jobbskatteavdrag. Pensionärer och arbetslösa kan känna sig kränkta av jobbskatteavdraget och det är då inte en bra politik.

Björn Frankson

Kommunfullmäktigeledamot Gävle, Moderaterna

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons