Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Optimisterna är orealistiska

Att många som kommer hit är i stor utsträckning analfabeter och saknar yrkeskunskaper hindrar dem inte att vara lysande begåvningar, men då berövar vi samtidigt deras hemländer en del av deras begåvningsreserv, skriver Olle Ljungbeck

Annons

Sverige är en demokrati (åtminstone enligt grundlagen). I en demokrati skall riksdag och regering vara öppna mot folket. Informera, lyssna och normalt följa folkmajoritetens vilja. Detta kan ske i val eller i folkomröstning. 
Invandringen är en så stor samhällsfråga och får så stora konsekvenser för medborgarna att den rimligen borde underställas dessa.
Den senaste tidens debatt i GD är ett tydligt exempel på att frågan är aktuell och många medborgare kräver att få veta vad den kostar, problem som den genererar, hur stor invandring vi har råd med och om det finns någon övertänkt plan. Inte minst mot påståendet att cirka 50 000 personer årligen kommer att söka asyl de närmaste åren.
Tyvärr misstänkliggörs alla kritiker av den förda invandringspolitiken i dag av – skall vi kalla dem – de invandringsokritiska och salongsradikalerna. Ofta genom att medvetet vantolka eller karikera uttalanden av kritiker.
I sin ledare visar Nyström flera exempel på detta. Ett sådant är att de som kritiserar invandringen också skulle anse invandrare vara en sämre sorts människor, moraliskt, begåvningsmässigt etcetera. Denna medvetna vantolkning är inget annat än ett försök att dölja de verkliga problemen.
Så här är det. Många som kommer hit i dag är i mycket stor utsträckning analfabeter och saknar yrkeskunskaper. Detta hindrar dem inte att vara lysande begåvningar. Jag håller det inte för otroligt att vi med invandringen också berövar hemländerna en betydande del av deras begåvningsreserv.
Men det som inte går att motsäga är, att trots detta kostar invandringen enorma resurser. Den kostar i form av skol- och yrkesutbildning. Detta har ju betonats från flera håll. Den innebär månatliga utgifter för livets uppehälle. Den kostar till följd av kriminalitet, sociala problem etcetera. Sådana problem finns även utan invandring med de accelererar.
Självklart anser människor att de svenska skolbarnen och människor inom vården får dra konsekvenserna av dagens invandringspolitik. De resurser som krävs för utbildning av invandrande analfabeter måste ju tas någonstans ifrån. Men var?
Så länge inte politikerna vill sätta siffror på kostnaderna och garantera de som känner sig hotade ekonomiskt, standard- och kvalitetsmässigt inte kommer att drabbas kvarsår oron och kritiken. Men också hur de kommer att drabbas om de ensamma skall bära ansvaret. Vilken respekt för denna naturliga oro hos medborgarna visar den partiledare med 165 000 kr i månaden som hurtfriskt uttalar att vi mycket väl kan ta in 30 miljoner till?
Frågan om vem som är ekonomisk flykting eller inte, liksom kriminaliteten, hedersvåld etcetera förenklar Nyström på ett helt ointellektuellt sätt. "Att hedersbrott begås av vissa som har asylskäl är inget skäl att neka samtliga skyddsbehövande skydd"! Vem har påstått detta?
"Krav på arbete och utbildning, eller i alla fall sysselsättning, skall självfallet ställas". Detta är ju inget annat än tomma ord. Vi har över 300 000 arbetslösa. Vi har en av EU:s högsta ungdomsarbetslöshet. Med en årlig ökning av ytterligare 50 000 asylsökanden så faller det på sin orimlighet att detta inte går ihop. Lägger vi därtill den accelererande krisen i Europa som tydligt redan visat sig i oroväckande högt antal varsel måste man för att tro på Nyström med flera vara en orealistisk optimist.
Den stora invandringen de kommande åren påstås vara anhöriginvandring. Vem som helst kan väl ömma för att anhöriga åter skall få återförenas. Men är det realistiskt? I Sverige har vi på grund av urbanisering och kravet att söka arbete där de finns, skiljt far- och farföräldrar från barn och barnbarn innebärande avstånd på över hundra mil.
"Brottsligheten kommer man ju inte åt genom minskad invandring". Nyligen avslutades den så kallade "Södertäljerättegången". (Som kommer att tas om på nytt på grund av jäv och kosta kanske ytterligare 200 miljoner).
Rättegången har visat att de inblandade var starkt etniskt knutna till varandra och närmast skapat en stat i staten. Detta fann domaren i rättegången angeläget att framhäva. Hon gick så långt att hon varnade för att anhöriginvandringen kunde leda till högre brottslighet till följd av att det närmast bildades någon form av klaner som skapade sina egna lagar och regler. Detta senare har jag ingen klar uppfattning om. Men det finns skäl att vara observant när en domare uttrycker sig så.
Ett tecken på immigrationspolitikens totala misslyckande är ju också de getton som nu finns i alltfler av våra städer. Ingen kan väl påstå att inte detta orsakar stora problem.
Till slut: var finns logiken och moralen? Myndigheterna är beredda att utvisa skyddslösa barn men ger våldsmän som dömts för grova brott rätt att återkomma till Sverige efter en tids utvisning? Så gott som dagligen bryter man mot FN:s barnkonvention men beivrar inte de brott som i kulturens och religionens namn begås mot invandrarkvinnor/flickor.
Den svenska skolan segregerar medvetet invandrarflickor för att politikerna av feghet inte vill stöta sig med nya religioner.
Tyvärr verkar varken politiker eller de invandrarokritiska bry sig om detta.
Olle Ljungbeck
Gävle

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons