Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Risken att drabbas av våld är störst på arbetsplatsen

Fler metalldetektorer och väktare på socialkontor och arbetsförmedlingar kan aldrig skapa trygghet för dem som jobbar där, skriver Ulla Andersson och Josefin Brink, V

Annons

Idag är jobbet den plats där risken att drabbas av våld är som allra störst. Den mest dramatiska ökningen har skett i offentlig samhällsservice.

Vid många av de möten vi haft med arbetsförmedlare, försäkringskassehandläggare och socialsekreterare de senaste åren har den ökade hotbilden och otryggheten på jobbet kommit upp. Från att ha haft öppenhet och service som ledstjärna tvingas allt fler myndighetsanställda sitta bakom plexiglas, möblera sina rum så att det alltid finns en flyktväg och skaffa hemligt telefonnummer.

Bilden de anställda ger bekräftas av statistiken: våldet mot offentliga tjänstemän har nästan fördubblats på bara tio år. Var fjärde arbetsförmedlare har hotats på jobbet det senaste året, och enligt Försäkringskassan har våldet mot deras anställda tredubblats på bara tre år.

Förövarna är bara i undantagsfall allmänt kriminella och våldsamma personer. Oftast handlar det om helt vanliga medborgare som nekats ersättning eller annat stöd och reagerar med att ge sig på den tjänsteman som ger beskedet.

I stundens frustration skjuter man budbäraren. För det är ju inte arbetsförmedlarna som har bestämt reglerna för när a-kasseersättningen dras in. Inte handläggaren på Försäkringskassan som beslutat att sjuka ska bli av med sin ersättning efter ett visst antal dagar. Inte socialsekreterarna som orsakat bostadsbristen, massarbetslösheten och barnfattigdomen. Men det är dessa tjänstemän som dagligen tvingas meddela allt mer desperata medborgare att den välfärd vi länge tagit för given nu ryckts undan.

De ekonomiska klyftorna i vårt land har ökat dramatiskt under en lång rad år och accelererat under åren med borgerlig regering. De skattesänkningar som medel- och höginkomsttagare kunnat glädja sig åt har betalats med stora försämringar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna och neddragningar i välfärden. Samtidigt har arbetslösheten fortsatt att stiga.

Sambandet mellan ökande klyftor, nedskärningar och det ökande våldet mot dem som arbetar i samhällets tjänst är tydligt.

Det bekräftas av både internationell och svensk forskning, senast av kriminologen Sofia Wikman som avfärdar teorier om ett ”allmänt hårdnade samhällsklimat” som skälet till det ökande våldet. I stället menar hon att det är just ökade klassklyftor och nedskärningar i myndigheternas verksamhet som är huvudförklaringen.

Det betyder att ansvaret för det allt allvarligare läget på offentliga arbetsplatser vilar tungt på dem som fattat besluten bakom de hårdare reglerna och de ökande klyftorna.

Statsministerns medarbetare ville inte gå med på att klyftorna har ökat. Så ser det nämligen inte ut om man räknar bort de rikaste tio procenten och de fattigaste tio procenten (!).

Arbetsmarknadsministern anser inte att det är relevant att tala om orsakerna till det ökande våldet mot tjänstemän, utan säger bara att ”vi alltid måste ha nolltolerans mot våld”.

Vem håller inte med om det?

Men om regeringen vägrar se sambanden mellan sina beslut och vad som händer ute i samhället är den åsikten inte mycket värd. Fler metalldetektorer och väktare på socialkontor och arbetsförmedlingar kan aldrig skapa trygghet för dem som jobbar där.

Lösningen är minskade klyftor och ett socialt skyddsnät som människor kan lita på.

Ulla Andersson

Ekonomisk talesperson

Josefin Brink

Arbetsmarknadspolitisk talesperson

Vänsterpartiet

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons