Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Smutsigt kretslopp av allehanda gifter

Jag minns från min uppväxt i Gävle hur stadens grova avloppsledningar mynnade ut längs Gavleån varifrån det förorenade vattnet så småningom spolades ut i havet.

Annons

Det var naturligtvis inte bra, även om avloppsvattnet då inte på långa vägar innehöll så många miljögifter som idag, skriver Tord Melander, författare och fd Gävlebo

Nära nog dagligen kommer det rapporter om ökande halter av diverse gifter i t ex den mat vi äter. Alldeles nyligen presenterade FNs speciella hälsoorgan WHO en rapport om visade att ”kopplingen mellan hormonstörande ämnen och våra vanligaste folksjukdomar som diabetes, fetma och bröstcancer, är betydligt starkare än vad man hittills trott”. WHO skriver vidare att det är tio år sedan en liknande rapport om forskningsläget sammanställdes och att kunskapen på det här området nu är mycket större.
En svensk forskare, Åke Bergman, professor i miljökemi vid Stockholms universitet, berättade att den förra WHO-rapporten endast behandlade fyra grupper av kemikalier, PCB, DDT, dioxiner och flamskyddsmedel. Inför den nya rapporten har effekterna av över 800 kemikalier och hormonstörande ämnen studerats. Och slutsatsen är alarmerande. Kemisamhället som omger oss alla har kommit att bli är sjukdomsalstrande.

Dagligen nya kemikalier
Hur kunde det bli så? Det finns flera orsaker om man tänker efter. Den myndighet som skall hålla reda på alla kemiska nymodigheter är Kemikalieinspektionen. Varje år får den in över tusen ansökningar om att få använda olika slags nya kemiska preparat till olika ändamål.
En stor del av dessa ansökningar handlar exempelvis om att få använda tillsatser i livsmedel. Det är bara att ta vilken produkt som helst i mataffären och läsa innehållsförteckningen (om den är läslig) så ser man att bruket av kemikalier ökar. Hur skall Kemikalieinspektionen hinna med allt detta? Tanken svindlar.
En annan och om möjligt viktigare orsak är utsläpp av diverse ämnen från industrisamhället, servicenäringar, sjukvården och hushållen. Det mesta av dessa utsläpp hamnar i avloppssystemet – och i slutändan på odlingsjordar i form av slam. I forntiden för 40-45 år sedan släpptes allt avlopp orenat ut i havet, åar och sjöar. Jag minns från min uppväxt i Gävle hur stadens grova avloppsledningar mynnade ut längs Gavleån varifrån det förorenade vattnet så småningom spolades ut i havet. Det var naturligtvis inte bra, även om avloppsvattnet då inte på långa vägar innehöll så många miljögifter som idag.

Fler kemikalier tillsätts
Men idag är kanske avloppsvattnet värre än någonsin som sagt. Vad händer då? Alla samhällens avloppssystem leder till ett reningsverk. Där behandlas allt inkommande flytande avfall i flera steg, bl a genom tillsatser av ännu mer kemikalier och i vissa fall metallavfall. Slutprodukterna är två: någorlunda renat vatten, som leds ut i lämpligt vattendrag, och den andra är slam. Där finns allt avfall som släppts ut från industrier, sjukhus, servicenäringar och hushållen. Vattnet har ju blivit renat så då måste slammet innehålla avfallet.

Det finns inga gratisluncher
Vad händer sedan? Jo slammet sprids ut på jordbruksmark hos mindre nogräknade lantbrukare som inte tar större ansvar för sina jordar – och inte sällan arrenderad mark - än att de går på myten om att slammet är gödning… som de därtill får betalt för att ta emot. Hur låter det?
En lantbrukare som köper konstgödsel, NPK, får betala för den. Dyrt. Men för att ta emot slam på sina marker får lantbrukarna alltså betalt i stället. Vem som helst som hör detta inser att här måste det vara något skumt. Det finns, som vi alla vet, inga gratisluncher. Aldrig någonsin. Allting kostar alltid någonting. Kostnaden i det här fallet är medvetet ökad miljöförstöring på konsumenternas och tamboskapens bekostnad!

Blå dunster i ögonen
Hur är detta möjligt i ett modernt, högteknologiskt industriland som Sverige? Hela ruljangsen som innebär att de kommunala reningsverken enkelt blir av med sitt slam till lägsta möjliga kostnad sköts av Svenskt Vatten. Det är en organisation som slår blå dunster i ögonen på politiker, tjänstemän på tekniska kontor och en del lantbrukare, dess bättre långt ifrån alla.
Hur går detta till? Jo, Svenskt Vatten påstår att det slam som sprids är ofarligt för miljön eftersom det är ”certifierat” enligt en metod som kallas Revaq – nota bene, ett begrepp som de hittat på själva. Dessutom innehåller slammet en i praktiken närmast försumbar mängd fosfor och det är den man säger sig vilja komma åt.

Kretslopp – men av vad?
När man sprider ut slammet på odlingsmark kallar man det för kretslopp. I ett hållbart samhälle skall vi ha kretslopp. Det är fint och det har riksdagen bestämt. Ingenting skall få förfaras. Fosforen skall tillbaka i kretslopp i samspel med naturen… jajamensan.
Vad innehåller då slammet? Den allra största delen av slammet som sprids där vår, våra barn och barnbarns och boskapens mat skall växa består endast av avfall, alltså sådant som inte kommer från urin och avföring. Slammet innehåller i stället tungmetaller och andra metaller, industrispill, avfall från bilsamhället och servicenäringar, sjukhusutsläpp, nanopartiklar, p-piller och många andra läkemedelsrester, hormoner och ett otal kemiska föreningar, vars inverkan på levande organismer nästan inte är utredd alls. Man har uppskattat att ungefär 100 000 kemiska ämnen finns i slammet – nästan allt okänt och otestat.
Naturvårdsverket har efter att ha undersökt slam konstaterat att det är ett avfall. Men det finns ett ”kvittblivningsintresse” från kommunernas sida. Därför får slammet spridas där det alls inte hör hemma – på åkermark.
Slammet tillför i värsta fall upp till tio gånger så mycket kadmium som konstgödsel vid samma fosforgiva. Det som lantbrukaren alltså i det ena fallet får betala för att gödsla sina grödor med får han å andra sidan betalt för att ta emot - trots att kadmiumhalten som sagt kan vara tio gånger så hög. Det är nog den konstigaste ekvation världen någonsin skådat. Hur har man tänkt här? Förmodligen inte alls.

Slammets nytta försumbar
Över 80 % av den fosfor som omsätts i jordbrukets grödor återfinns i foder till djur. Knappt 20 % finns i vår mat och därmed i slammet. Men oturligt nog är hälften av fosforen så hårt kemiskt bunden genom processerna i reningsverken att den inte kan komma växtligheten till nytta. Cirka 10 % av jordbrukets användbara fosfor finns därmed i slammet, resterande 90 % i stallgödsel.
Samma sak gäller mullbildande ämnen. Den största delen finns i stallgödsel och skörderester. Högst 1 % av mullämnena som omsätts i jordbruket finns i slammet.
Men vi skulle ju ha kretslopp för det är minsann modellen för ett hållbart samhälle. Det har ju riksdagen bestämt. Men det som redan på kort sikt håller på att hända är att vi kommer att få ett evigt kretslopp av olika giftiga substanser och föreningar med långa nedbrytningstider - om alls. Genom att sprida ut så pass mycket kontaminerat slam på åkermark som sker idag har man i praktiken förvandlat dem till soptippar. Vi får därmed bokstavligt talat äta upp vår egen skit när gifterna har hamnat i baslivsmedel som mjölk, kött och ägg.
Så kan vi ju inte ha det i ett civiliserat samhälle. Därför måste fortsatt slamspridning på odlingsjordar stoppas omedelbart!

Tord Melander

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons