Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trams och käbbel i landstinget

Annons

sjukvårdspartiet, efterlyser en smula ödmjukhet hos socialdemokraterna efter nederlaget i landstingsfullmäktige men finner mest raka motsatsen.

Enligt det socialistiska blocket i Gävleborgs landsting råder nu politiskt kaos och ansvaret läggs på en miljöpartist som fått klart för sig att det borgerliga blockets budget var mer förenligt med hans och miljöpartiets egen politik.

För detta hängdes han, det var en han, ut i pressen och fick åtskilliga beskrivningar av sin karaktär långt från vad god ton och anständighet kräver. Inte ens från det egna partiet uteblev invektiven. Alla dessa ramaskrin kom till uttryck för att socialisterna inte fick majoritet för sin budget vid omröstningen i landstinget. Tala om usla förlorare.

Nu skulle alltså enligt förlorarna kaos råda därför att man håller på att förlora ett misslyckat och långvarigt maktinnehav. Socialdemokraterna med sina samarbetspartner har genom åren misslyckats med landstingspolitiken likt Sisyfos i den grekiska mytologin som fick straffet att baxa en sten uppför ett berg. Varje gång han nådde krönet rullade stenen ner igen och det var att börja om från början. Och på den vägen har det varit när nu borgerligheten har chansen till ett maktövertagande.

Jag håller inte med om kaosbeskrivningen. Min definition är lika med naturvetenskapens som säger att ”Kaos inte är liktydigt med oordning utan istället en benämning på en särskild form av ordning där en liten förändring i begynnelsevillkoren kan orsaka en drastisk förändring vid en senare tidpunkt”.

Precisare än så kan inte verkligheten beskrivas.

I och med nederlaget vid omröstningen fann landstingsstyrelsen ordförande Ann-Margret Knapp att det var lämpligt att sträcka ut en hand till borgerligheten med vädjan om, antar jag, något slags samförstånd. Nu visade det sig att den utsträckta handen både var kall och närmast liknade en armbåge. Kravet för förhandlingar var att varken moderaterna eller sjukvårdspartiet skulle få delta. Skulle onekligen vara klädsamt med ett inslag av ödmjukhet i nederlagets bittra stund från förlorarnas sida men icke och det hade jag i ärlighetens namn inte förväntat mig heller.

Modeordet för dagen i de båda politisk lägren är ansvar. Betyder det att man tidigare inte tagit ansvar eller tagit ett mindre sådant? Finns det ett speciellt slags ansvar för vinnare och ett för förlorare?

Socialdemokraternas distriktsordförande Raimo Pärssinen uttalade sig i Arbetarbladet av den 28 december. ”En samlingsregering är rena löjan. Då blir det tjänstemannastyrt. Om vi skall komma överens om en reviderad budget går vi till träffen (Borgerligheten står som inbjudare) annars får de fixa en majoritet där vi inte ingår”.

Omedvetet ger Raimo Pärssinen här ett praktexempel på brist på ansvar. Det är på socialdemokraternas villkor som förhandlingar skall drivas. Självgodheten och maktfullkomligheten färgar varje politiskt ställningstagande från socialdemokraternas sida och sitter så djupt att det inte kan hållas tillbaka ens när man som nu ställts inför ett svidande politiskt nederlag och där kompromissviljan borde vara förhärskande.

Vad det nu gäller och alltid gällt är vad som är bäst för gävleborgarna och då borde det inte finnas utrymme för politiskt trams och käbbel.

Frågorna är inom landstinget de eviga; ”Vad kräver medborgarna? Hur skall vi tillmötesgå kraven? Hur skall de finansieras?”

Dessa frågor har stötts och blötts i timslånga debatter där alla som ville inom landstinget fått komma till tals. Resultatet är den budget som nu röstats igenom och som gäller.

Hur skall vi då komma ur det dödläge vi hamnat i med låsta positioner där det skulle gå att komma överens om bara den rätta viljan fanns och de ideologiska överbyggnaderna finge stå tillbaka?

Miljöpartiet sitter med lösningen och enligt min mening med stort ansvar för upplösningen av det dödläge som uppstått paradoxalt nog genom en miljöpartist.

Ett inslag i den borgerliga budgeten som borde kunna överbrygga miljöpartiets motvilja är inriktningen för alternativa vårdformer. Det har miljöpartiet ställt sig positiva till medan socialisterna slagit bakut. I övrigt finns inga dramatiska skillnader som skulle vara skäl nog för miljöpartiet att inte ansluta sig till borgerligheten.

sjukvårdspartiet Sandviken, ledamot av landstingsfullmäktige

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons